Vad är Malmöskyttens motiv?

;I går väcktes åtal mot serieskytten i Malmö. Han misstänks för tre mord och tretton mordförsök. Nästan alla offer hade så kallad invandrarbakgrund och han verkar haft John ”Lasermannen” Ausonius som förebild.

Många undrar över motivet: varför denna sju år långa jakt på Malmöbor med mörk hårfärg? Under presskonferensen var åklagare och polis överraskande förtegna. De har i första hand varit intresserad av hans handlingar, inte hans tankar, förklarade de. Deras utredningsmaterial är enormt: cirka 30 000 sidor. Men mitt i havet av vita papper gapar ett svart hål med den ännu obesvarade frågan. Behovet att veta känns påträngande stort.

Men hans gärningar besvarar väl det vi undrar? Att nästan alla han fångat i vapnets kikarsikte haft någon form av invandrarbakgrund är ingen slump. Han har visserligen inte skrivit några manifest, som Breivik. Han har inte funnits i någon tät grupp av övertygade rasister, som det tyska mordkommando som avslöjades i vintras. Han har antagligen inte sett sig som medlem av ett påläst avant-garde för att försvara den vita hudfärgens privilegiesystem. Men hans våld passar ändå in i en politisk samtidsanda. Han ”uppvisar en konspiratorisk och främlingsfientlig världsbild,” konstaterade Expo i en analys (nr 1/2012). Han har dödat med politisk medvind.

Detta mer diffusa politiska samband är på sätt och vis mer skrämmande än en uttalad övertygelse. Var det en rasistisk samhällsanda som förvandlade honom till en man med ett uppdrag? Var han extremisten längst bort på en skala av attityder och åsikter som blivit accepterade?

I ett omtalat reportage i Sydsvenskan, januari 2011, berättade Niklas Orenius hur ungdomar i Tomellilla under flera månader kastade snöbollar, vattenballonger och stenar mot en nyinflyttad somalisk kvinna när hon passerade deras skola. Även ett av hennes barn träffades av sten. Med stöd från skolans rektor gjorde hon till slut en polisanmälan. Men de lade ner utredningen. Orrenius reportage blev en förfärlig påminnelse om hur rasistiskt våld normaliserats — det var ju bara en kvinna i slöja med mörk hudfärg, det fanns viktigare saker att utreda.

Hur kunde det blir så här? Sverige är inte längre ett land av lite trögt fredlig tolerans. Men ett som utmärks av spektakulärt politiskt våld: En statsminister och en utrikesminister har mördats. Två serieskyttar har framgångsrikt jagat ”invandrare”. En självmordsbombare har sprängt sig själv, i stället för julshoppande stockholmare. Och i den grupp som planerade ett extremt blodigt angrepp mot Jyllands Posten fanns svenskar.

Även om den skånska serieskytten inte uttalat sina motiv klart och tydligt i juridisk mening, så blänker de som en spegelskärva i gräset. När vi lutar oss över den upptäcker vi det egna samhället.

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s