Jag deklarerar Vilks

Yippiee! Hög tid att börja blogga igen. Jag lämnade in manus på min bok "Herbert Tingstens sista dagar" i dag. Visserligen inte riktigt klar, men nästan. Känns härligt att lämna ifrån sig 550 000 tecken text. Kommer ut 19 mars nästa år.

Är det inte naturligt att börja med Vilks? Sverige har fått honom på hjärnan. Efter tumultet kring Jamtlis inställda utställning börjar det kännas som att alla i den offentliga debatten måste deklarera sin ståndpunkt i fallet Lars Vilks. Jag måste erkänna: mitt förhållande är en aning komplicerat.

1. Jag gillar rondellhundarna. Jag gjorde det från första ögonblicket och gör det fortfarande. De har en dödlig charm som klassisk hädelse. Men de har också en finurlighet. Rondeller är platser man måste passera. Man kommer inte undan varken dem eller rondellhunden i mitten. Jag anser inte att det finns någon rasism eller hets mot folkgrupp i Vilks löjliga hundar.

2. Rätten att häda är nödvändigt att försvara. Även om hädelser nästan alltid är infantila och fåniga — som rondellhundarna. Tänk på Strindberg. Hans hädelse om nattvarden var väl inte heller så jävla skarp. Och de "anstötliga" avsnitten i Salman Rushdies Satansverserna var ju romanens svagaste. Men ändå: viktigt att försvara. 

3. Men Lars Vilks gillar jag däremot inte alls. Han är totalt omdömeslös. Och jag tycker som Åsa Linderborg skrev nyligen i Aftonbladet att han är hal som en ål. Vem känner inte igen hans undanglidningar antydningar från hur rasister på politikens ytterkanter uttrycker sig? Vilks verkar ha havererat in i sitt eget verk. Rondellhundarna har ätit upp honom. Han har medvetet öppnat för ett spel med politiska krafter som är så oändligt mycket större och mer målmedvetna än han verkar fatta. Han snurrar omkring som ett asplöv i en höstflod.

4. Man kan inte gömma sig bakom konsten. Och inte bakom yttrandefriheten heller.

5. Kommer han att legitimera obskyra SION:s antidemokratiska och frihetsfientliga galenskap eller förlöjliga dom med sin närvaro 11 september? Allt talar för att hans närvaro blir hans egen slutpunkt som respektabel medborgare. Eller kommer han vända dramat? Tror inte det.

6. Jamtli tillhör Vilks offer. Hur kan man vara så aningslöst klantig? Först bjuder de in honom i egenskap av provokatör. Sedan blir hans välkända provokationer plötsligt för provocerande även för konsthallen och de utesluter honom. Ingen annan konstnär vill väl ha med sådana oseriösa curatorer att göra. De som valde att bojkotta utställningen har min sympati. Jag skulle gjort samma sak.

7. Jag är trött på Vilks. Jag vill inte läsa mer om honom. Men samtidigt är jag som de flesta: jag kan inte låta bli honom. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s