Vilja till uppbrott

Under senare år har jag inte alltid varit överrens med Nina Björk. Hon har rört sig längs vänsterns mer värdekonservativa stråk. Jag har föredragit de mer liberala eller kulturradikala. Men jag har alltid läst henne. Hon är en av vår tids skarpaste intellektuella. Och nu har jag också läst hennes nya bok Lyckliga i alla sina dagar. Den kan göra vem som helst lycklig. Man kan ha invändningar mot delar av hennes idéfundament, men man måste läsa.

Den är en infallsrik radikalkritik av kapitalismen, av en tid när privata drömmar (som alltid går att köpa) ersatt gemensamma utopier (som förutsätter kollektivt handlande).

"Jag får drömma om rosa solglasögon, om oemotståndliga sneakers för små barn, om Thailandresor i juletid, om egentid i badkaret med doftljus på det nyklinkade golvet och om en karriär som pekar lika spikrakt uppåt som den nyinköpta orkidén på soffbordet. Det enda jag inte får drömma om är ett annat sätt att strukturera tiden och livet. Det enda jag inte får drömma om är en annan ekonomisk och politisk ordning. Då blir jag nämligen en pekpinne."

Man kan säga att hon efterlyser en tidspolitik. Det gör jag också. Det borde alla göra.

Hennes "vändpunkt" var att bli förälder. Beroendet, omsorgen, ansvaret och kärleken innebar att hennes samhällssyn förändrades. Jag känner igen det. Men som vanligt får jag problem med hennes strävan att utgå från ett slags naturlig mänsklighet, med just föräldra-barnerfarenheten som fixpunkt. Hon är enormt mycket mer nyanserad än hon varit i många artiklar. Men jag tycker fortfarande att "det naturliga" – eller det biologiska – är ett tveeggat argument. Bättre att bara luta sig mot värderingar.

Hennes bok är ett försvar av denna nära relation av ömsesidighet. Och en kritik av hur kapitalismens logik – pengar, varor, priser, handel – invaderar och bryter ner den. Livets mening är inte ett varuhus.

Jag tycker hon fullföljer en svensk intellektuell guldåder: Fredrika Bremer, Ellen Key och Elin Wägner. Hon delar samma sammansatta blandning av radikal samhällskritik, personligt tilltal och värdekonservativa reflexer. Ja, Nina Björk är lika spännande, och ibland svårsmält, som sina föregångare. Men hon lyfter in arvet så det talar rakt in i vår samtid. Lyckliga i alla sina dagar är påtagligt mycket NU. Jävla nuläge, som en gammal debattpocket från 1960-talet hette.

Hon utgår från samma slutsats som inledde historikern Tony Judts sista bok: "Något är fullständigt fel med vårt sätt att leva idag. Under trettio år har vi gjort en dygd av strävan efter materiell egennytta. Och just denna strävan utgör faktiskt numera det enda som återstår av vår känsla för kollektiva mål." Han fortsatte med att uppmana oss att återigen lära oss ställa de ursprungliga och stora politiska frågorna: Hur ska vi egentligen leva tillsammans, hur ska vi ordna samhället så världen blir bättre, vad är egentligen rättvist?

Som sagt man kan ha invändningar mot Nina Björk och de sista sidorna känns ganska jolmiga. Men hon har också massor av poänger, guldfärgade formuleringar och infallsvinklar. Läs för sjutton. Läs. Över boken vilar en vilja till uppbrott. Jag tror vi behöver det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s