Kommer EU glida isär?

Redan när stabilitetspakten antogs i början av året kunde man ana hur euron skulle utlösa en långsam utstötning av de länder som inte har valutan. Euroländerna skulle utvecklas i en egen riktning med allt starkare politiska band.

Nu verkar scenariot helt trovärdigt. I dag skriver också Rolf Gustavsson i sin (alltid lika läsvärda) Europakolumn i SvD att "Europa befinner sig under denna höst 2012 vid en brytpunkt. De sakfrågor som under de närmaste veckorna dominerar dagordningen katalyserar konfrontationer och det mest sannolika resultatet blir fördjupade klyftor i ett EU som sönderfaller i skilda grupperingar."

Jag tror inte bara "fördjupade klyftor". Jag gissar på ett stillsamt isärgående. De som inte har euro kommer marginaliseras, så småningom bli ett b-lag och till sist ett slags associerade halvmedlemmar. Storbritannien, Tjeckien, förmodligen Sverige och kanske Danmark väljer antagligen en sådan väg, utan buller och bång tonar de bort ur den politiska unionen.

Nyligen tog idén om Tobinskatter ett nytt steg mot faktiskt genomförande. Beslut om Bankunion med gemensam kontroll och reglering av finanskapitalet väntar. För att stabilisera valutan kommer fördelningspolitiken bli starkare, med Tobinskatter som möjlig finansiering. EU-parlamentet kommer stärkas. Budgeten växa. EU-kommissionens ordförande väljas vid Europavalen. Men alla dessa förändringar cikulerar kring euron. Vilken roll ska länder utan euro egentligen ha?

David Cameron verkar, utifrån sin EU-skeptiska högerposition, helt klar över de processer som nu satts i rörelse. I en intervju förra vecka sade han: "When you have got a single currency with a central bank behind it and more transfers between those countries, there will come a time, I believe, when you will need to have two European budgets: one for the single currency — because they are going to have support each other much more — and perhaps a wider budget for everybody else."

De svenska moderaterna kommer följa Cameron och börja organisera den svenska reträtten från EU. Det märks redan. Reinfeldt och Borg avskyr de politiska förändringar och olika demokratiseringsförslag som börjat komma. Rolf Gustavsson ställer den retoriska frågan: "Ser han [Reinfeldt] liksom Cameron EU-samarbetet som en själbetjäningsbutik där man skulle kunna välja och vraka mellan olika optioner?"

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s