I går satt jag på flygplatsen i München. Alla vid gaten hade sina business-uniformer på. Jag tyckte de såg ut som elaka hajar. Då kom plötsligt Mattias Gardell. Han var lättklädd i grå israelisk fängelseuniform. Han hade hållts inlåst efter att militären bordat Ship to Gazas senaste skepp, släppts tidigare på dagen, satts på en flight till München och fått biljett vidare till Stockholm. De israeliska myndigheterna hade lagt beslag på alla hans tillhörigheter.

Han berättade om förhör där både israeler och amerikaner var med. De hade använt pistoler för elektrochocker (som får kroppens muskler att kollapsa) vid bordningen och om jag fattade rätt även vid förhöret. Förhöret avslöjade att de visste allt om både Gardell och tidigare Ship to Gaza-projekt. De var kort sagt välinformerade.

Det verkar som att israelerna fortfarande håller kvar Dror Feiler. De försöker tydligen påstå att han aldrig sagt upp sitt israeliska medborgarskap ordentligt och därför kunna dömas i Israel.

Märkligt att Ship to Gaza fått så minimal uppmärksamhet i media den här gången. Man kan undra varför. Har journalisterna fått beröringsskräck för Palestinafrågan?

Det skulle behövas en hel armada med Ship to Gaza. Skulle jag våga följa med? Det går inte att ducka för frågan. Inte heller svaret: jag saknar mod för sådant. Därför blir min respekt för de som verkligen ger sig i väg desto större.