Ovan regnbågen

;Paul Austers roman Sunset Park börjar med de tomma husen i Florida som familjer tvingats lämna. De står där som gravstenar över en försvunnen epok. I några är möbler, teveapparater och hushållsporslinet kvar; bara människorna är spårlöst borta. I andra har allt slagits sönder i bitter vrede. Auster fångade stämningen i USA efter 2008 och under Barack Obamas första fyra år. Han borde inte kunnat bli omvald.

Ändå är valsegern ingen överraskning. De senaste två veckornas opinionssiffror visade hur det skulle gå. Alla demokrater jag träffat de här dagarna har varit säkra.

I Washington var valdagen kall men solen stark. Det kan vara strapetsrikt att rösta i USA. I vallokalen vid Howard university röstar mest svarta och köerna trampade tålmodigt när jag kom dit. Valsedlarna var som vanligt långa med lokalval och folkomröstningar. På morgonen hade jag mött en av cheferna på Media Matters, den väldiga organisationen som bevakar högermedia och granskar FOX News lögner. Hon hade köat i två timmar för att få rösta. ”Det var värre förra gången,” var hennes korta kommentar. Hur många svenskar skulle köa lika länge?

Varje amerikansk valrörelse är en reflex av den demokratiska gnista de Tocqueville upptäckte under sin berömda Amerikaresa för 175 år sedan.

Den bråkiga mångkulturella regnbågskoalition det radikala USA strävat efter har nu bevisat sin hållbarhet. Det är african-americans, hispanics, den lilla gruppen fackligt organiserade och kvinnor av alla slag som vunnit. Segern är enorm eftersom allt talade emot dem: arbetslösheten, pessimismen och de övergivna spökhusen i Paul Austers roman.

Samtidigt har republikanerna envist krympt sin egen medborgarbas. De har blivit identitetsparti för vita kristna med grått hår.

Den stora frågan alla nu ställer, vid varje panel för valanalys i Washington, är vad som händer i det republikanska partiet. ”Som liberals är vi märkligt nog mest intresserade av republikansk politik just nu,” sade programledaren på progressiva kabelkanalen MSNBC redan på valdagens morgon.

Svaren går i två riktningar. Antingen vandrar de ännu längre ut i doktrinärt konservativ galenskap. Eller också väntar ett långt och blodigt inbördeskrig; ett ”utan motsvarighet i modern historia,” skrev Michael Tomasky nyligen i New York Review of Books. I båda fallen är demokraterna de lyckliga. Nu finns äntligen möjligheten att mer än 40 år av konservativ dominans över amerikansk samhällsdebatt kan vara slut. Valet 2012 var mindre entusiastiskt men mer avgörande än det 2008.

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s