Den gyllene medelklassen

Spåren efter USA:s radikala historia är enkla att hitta. På 1930-talet satt Louis Brandeis i landets Högsta domstol. Så här skrev han: ”Vi kan ha förmögenheter som koncentrats hos några få eller också kan vi ha demokrati. Men vi kan inte ha båda”. Landet vilar på revolutionär grund. Men det är en erfarenhet som gått förlorad.

I en ny bok skriver de båda äldre och välmeriterade journalisterna Donald Barlett och James Steele att deras hemland förvandlats från en demokrati till en plutokrati där en liten minoritet driver igenom reformer som hela tiden ökar deras rikedom på folkmajoritetens bekostnad. Det är hårda ord.

Årets val handlar om medelklassen. Demokraternas — och hela den amerikanska vänsterns — samlande projekt har blivit att rädda den från undergång. De rör vid en nationell nerv. Den stora öppna medelklassen har länge varit landets stolthet.

Det är lätt att bli politiskt desorienterad. I Sverige har det blivit vänstersport att demonisera samma medelklass. Gissa vem som har rätt.

I bokhandeln hittar jag flera böcker om hotet mot den amerikanska drömmen. Barletts och Steeles bok är en av dem: The Betrayal of the American Dream. De skriver om grotesk ojämlikhet, jobb som försvinner till låglöneländer och försnillade pensioner. Det sker inte av sig själv. Medelklassen är under belägring av de superrika — de som är en procent och driver målmedveten klasskamp. Den amerikanska drömmen är plundrad, skriver journalisterna.

Barack Obamas budskap är enkelt: att medelklassen behöver en stark stat, att ingen vinner framgång utan hjälp från många andra, att alla hänger samman.

I söndags var jag på gudstjänst i norra Virginia hos den radikala baptistpastorn Luke Torian. Budskapet handlade om valet: Take a stand. Nattvarden blev till en stark symbolisk handling att vara förenade. Efteråt säger han att hans frispråkighet kommer från den svarta kyrkans historia: upprorets erfarenhet.

I en liten butik köper jag Virginias delstatsflagga. Den verkar både anakronistisk och påtagligt aktuell. Man ser en fri man som slagit ihjäl en rik och så delstatens motto ”Sic Semper Tyrannis” — Så slutar alltid tyrannerna. Den lilla flaggan gör genast begreppet amerikanisering lite mer samhällsomstörtande

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s