Jag är förvånad över de lama reaktionerna på filmsekvensen med järnrören. Är det normalt att politiker greppar järnrör för att spöa upp "blatte-lovers"? Bilder på hur rasistiska politiker beväpnar sig med järnrör en natt i Stockholm aktiverar historiska minnen. Det kändes som att hela min kropp ringde av larmklockor. Var det bara jag som reagerade så? Är jag överkänslig?

I min ledare på Dagens arena skriver jag: "De var inte inblandade i vilket fyllebråk som helst. Det fanns en uppenbar koppling mellan deras förakt, våld och politik. Järnrören klargjorde en politisk viljeinriktning: det var "blatte-lovern" som skulle spöas upp. Steget från talarstolens retorik till gatans uppgörelser visade sig obehagligt kort. Sverigedemokraterna är, precis som historikern Henrik Arnstad skrev i Dagens nyheter i går, integrerade i den europeiska neofascismen." Läs mer.