Stockholm on the move

Redan utställningens titel ”Stockholm on the move” markerar anslutning till moderniteten: en vilja till rörlighet och förändring. Resandets infrastruktur poängteras därför noga. Utmärkande för storstäder — en sådan Stockholm nu drömmer att bli — är att varje dag resa långt i hög hastighet genom urbana landskap; helst i spårbunden kollektivtrafik.

Färgfabriken konkurrensutsätter helt enkelt idén om Promenadstaden. Här lyser olika nyurbana småstadsideal med starkt befriande frånvaro. Man ger i stället utrymme åt stadsforskaren Bosse Bergmans träffsäkra iaktagelse att E4:an blivit Storstockholms nya ”Storgata”.

Utställningen är enkla skärmar med text. Ett slags ortodox lågbudget. Olika röster och perspektiv, som även tillåts bli motsägelsefulla. Redovisade workshops med skiftande angelägenhet. Jag blir inte euforisk, men känner en stor lättnad. ”Stockholm on the Move” öppnar för en mer vidsynt stadsdebatt än den som länge dominerat. Jag uppfattar projektet — utställningen, katalogen, seminarierna — som ett ärligt försök att göra det nödvändiga: se hela staden, inte bara den gamla stenstaden utan hela det utsträckta stadslandskap Storstockholm blivit. Den verkar vila på reformismens klassiska ord: ”Acceptera den föreliggande verkligheten”.

På så vis blir stadens möjliga framtid så mycket mer spännande och fantasifull. Storstockholm framställs som väl rustad att bli en ekologisk, grön och hållbar stad. Den är hyfsat decentraliserad med självstyrande kommuner och stadsdelar som grannskap. Runt spårtrafikens stora stationer finns förtätad bebyggelse som genom trafiksepareringen redan skapat grundritning för bilfria miljöer. Till och med miljonprogrammets stadsdelar får erkännande som möjligt klimatsmarta. Utställningen lämnar den lönlösa motsättningen mellan tät och utspridd stad. I stället säger den det självklara: de kan förenas, täthet kan se ut på många vis och det okammat gröna behövs.

Att en storstad behöver lösa ekvationen ständig rörlighet och ekologisk uthållighet framgår. Men samtidigt står den fråga som plågar Storstockholm mest helt obesvarad, den berörs knappt alls: Hur lägger man om kursen för att nå en rättvis och jämlik stad?

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s