Dags för exit Billström?

Hur många statsråd överlever den intervju Niklas Orrenius gjort med Tobias Billström i dagens DN? Först argumenterar han med patos mot sin egen politik, utan att riktigt veta. Sedan svamlar han om "blonda och blåögda", men det är inte ordvalet utan innebörden som är skandalös. I bakgrunden finns hans underliga  uttalande om att minska "volymerna" av asylsökande. Enda sättet att göra det är väl att åka till Damaskus och övertala al-Asad att packa resväskan och avgå. 

Jag fylls inte av skadeglädje, men av en känsla av lätt sorg. När Tobias Billström anlände 2006 var han något helt nytt. Han följde efter förnedringens år när Barbro Holmberg var statsråd (minns de apatiska barnen, Påskuppropet och striden för amnesti).

Jag träffade Billström lite då och då under hans första mandatperiod. Jag skrev om migrationsfrågor, arbetade på Arena och ordnade några seminarier där han var med. In kom ett statsråd som klart och entydigt deklarerade att "Fästning Europa" var en dålig idé från början och därför borde rivas. Han drömde om att de rangliga flyktingbåtarna på Medelhavet skulle ersättas av riktiga båtar där människor kunde åka mellan länderna utan egentliga inskränkningar. Han plockade ledigt upp begreppet "cirkulär migration" som då var populärt bland människorättsaktivister och forskare som en möjlig väg bort från murarnas inlåsningseffekter. Med Miljöpartiet kom han överens om att för första gången sedan 1970-talet öppna Svertige för invandring. Han pekade ut en helt annan väg än andra regeringar i Europa vid den tiden. När åhörare och panelister ställde kritiska frågor och pressade honom stod han upp för sina slutsatser och diskuterade passionerat. Ingen fråga verkade för korkad för ett allvarligt svar.

Vid några av de här seminarierna, där både jag och Billström var med, deltog utländska migrationsforskare, med skarp kritik mot EU:s politik. Det var inte ovanligt att de efteråt, förbluffade och entusiastiska, förklarade att Billström var helt annorlunda än hans kollegor i EU: mer intelligent, framsynt, kunnig och kritisk till den dominerande politiken.

Det har aldrig förvånat mig att det var med just Billström — inte Reinfeldt eller Borg — som MP kunde förhandla fram en överenskommelse. Han var helt i deras stil.

Men han hade två blinda punkter. Han förstod aldrig asylfrågornas mänskliga dimension. Och han var stenhård mot papperslösa — men med ett klassiskt socialdemokratiskt argument: han kunde aldrig acceptera ett "skuggsamhälle" utanför välfärdssystemet.

Jag uppfattade honom som smart, kunnig (och sympatisk) men hyperrationell. Han var verkligen en fånge i Max Webers berömda rationalismens järnbur. Systemet och lagen kom alltid först. Människor skulle anpassa sig, bara de förstod reglerna. På sätt och vis följde han den sociala ingenjörskonstens grundböcker, men med nyliberalt innehåll.

Nu verkar han ragla omkring som en boxare som fått för många slag mot skallen.

Jag märker att jag skriver det här i imperfekt, som om han redan avgått. Och egentligen önskar jag att han drar sig tillbaka nu. För sin egen skull. Innan det blir ännu mer pinsamt och sorgligt och politiskt reaktionärt. Att ha överlevt så länge som migrationsminister är unikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s