Nya dissidenter

I dag skriver Devrim Mavi i Expressen från protesterna i Istanbul och i Brasilien förbereds nya stora demonstrationer. Den arabiska våren, Occupy Wall Street i N.Y. och Los Indignados i Madrid verkar har satt något i rörelse. Människor väljer att uttrycka sina värderingar, förnekade förväntningar och känsla av maktlöshet genom att helt förbigå de partipolitiska systemen. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett något liknande. Förra året jämförde BBC-journalisten Paul Mason, i boken Why It´s Kicking Off Everywhere, protesterna 2011 med de 1848. Det verkar vara en stor medborgarrörelse som böljar fram och tillbaka mellan städer och kontinenter. Alla ser och lär sig av varandra.

2011 skrev Slawomir Sierakowski, polsk vänsterintellektuell, en lysande artikel i Gazeta Wyborcza. Den väckte stor debatt i Polen. Jag kände inte alls till den förrän i dag, när jag läste den i engelsk översättning i senaste Dissent.

Det var OWS och protesterna i Madrid som fick honom att börja skriva om ett tillstånd som länge oroat honom: "We are witnessing the demise of state systems made up of political parties as we know them today." Demokratins idé om konkurrerande politiska idéer har upphört eftersom alla delar ungefär samma idé. Medborgarna har fortfarande olika värderingar och idéer, men inte de politiska partierna. Politik har övergått till administration, ganska precis som Herbert Tingsten förutsåg i en bok redan 1966.

"The problem is that this kind of escape from politics turns out to be effective in the process of securing power, but completely useless when it comes to exercising it." Titta på Europa, skriver han. De politiska systemen verkar djupfrysta inför den tilltagande katastrofen. Den socialdemokratiska idén är död, som politik i ett enskilt land. 

Vi behöver inte mer kunskap, den finns redan. Vi behöver inte mer teori, den finns också. I stället sätter Sierakowski hoppet till organisering i civilsamhället och diskuterar den polska erfarenheten från diktaturåren. 2010-talet behöver nya dissidentrörelser. De protester som sveper fram är tecken i tiden, men ännu otillräckliga. (Vilket inte innebär att gamla vänsterpartier och -rörelser ska komma och ta över. Det är en överlevnadsfråga för de nya proteströrelserna att den doktrinära vänstern hålls undan — allt den rör vid dör).

"The power of close-knit people is enormous, and their determination is far greater than that which emerges from the logic of the market or NGO:s, much less the glitzy but desiccated party structures."

Läs hans artikel här och sprid den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s