Läs Johan Hilton

I dag skriver Johan Hilton nödvändig kritik av den allt mer trånga och intoleranta debatten och kulturkritiken på DN kultur. Jag har känt samma växande irritation, och luftat den ett par gånger i höst på min blogg. Senast i fredags om kritiken mot Stadsteaterns "Betongsafari" – från personer som inte sett föreställningen/föreläsningen och inte ens verkar satt sig in i vad den handlar om. Hilton nämner kritiken mot "Betongsafari" som ett bland många andra exempel.

Jag tycker bara han gör ett misstag. Han lägger skulden på "identitetspolitiken". Så enkelt är det inte. Jag är tillräckligt gammal för att minnas hur samma debattklimat dominerade 1970-talets vänster. Då var det inte identitet, men marxism som var grund för doktrinär tristess. Det är något annat som driver fram detta behov att petnoga granska varje formulering. Vi ska ha olika åsikter, dra olika slutsatser och kritisera varandra — det är utvecklande. Men det Hilton nu ser är tecken på något annat. En längtan efter ortodoxi och trygghet.

Hiltons avslutning är grandios och träffande: "På håll påminner identitetspolitikens samtalsledare allt oftare om Mumindalens hemuler som grälar om perifera ämnen som frimärken och växtarter. Samtidigt växer sig kometen på himlen – fascismens återkomst, särlagar för hbtq-personer i Ryssland, förra söndagens hatbrott i Malmö, fortsatta trakasserier av transpersoner – större och större."

I kväll ska jag leda samtal på Kulturhuset, arrangerat av PEN, om "Yttrandefrihet och rasism". Jag kommer citera Hilton.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s