Jag lär mig nytt

Gårdagen var märklig. Alice Munro är en fantastisk författare, men jag trodde aldrig hon skulle få nobelpris. Enormt för Atlas och Arenagruppen. Helt osannolikt. Jag minns fortfarande när vi satte igång helt utan erfarenhet av bokutgivning. I går saknade jag faktiskt att inte arbeta på Arenagruppen, var tvungen att gå dit och dricka lite champagne. Senare på kvällen pratade jag förorter och storstadspolitik hos Rädda Hammarbyskogen — mycket folk och fantastiskt roligt det också.

I dag fortsatte jag läsa nya Bang och hittade ännu en urbra text. Den är skriven av Shadé Jalali — knuten till Arenagruppen (förstås) — och handlar om de föreställningar som spinns kring "invandrarkvinnan" på arbetsmarknaden, och hur det egentligen förhållit sig. Jag lärde mig nya saker. Hon utgår från Soheyla Yazdanpanahs forskning kring invandrade kvinnor, i synnerhet arbetskraftsinvandringens generationer. De är en grupp som helt osynliggjorts.

Invandrade kvinnor arbetade under 1960-talet oftare än svenskfödda kvinnor i traditionella manliga yrken i industrin, och de arbetade oftare heltid. "Statistik från arbetsmarknadsdepartementet i början av 1980-talet visar dessutom att de jugoslaviska, grekiska och finska kvinnorna hade en medelinkomst som var högre än de svenskfödda kvinnornas." Visste ni det?

Men när industridöden spred sig och arbetslösheten långsamt växte började myndigheterna intressera sig för invandrade kvinnor. De utreddes och synades och kommenterades. Trots att sysselsättningsnivån var högre än bland svenskfödda kvinnor började de beskrivas som "tyngda under traditionella könsroller och att de genom (löne)arbete skulle kunna lämna dem och bli ekonomiskt oberoende av sina män."

Fram växte bilden att invandrade kvinnor inte ville jobba eller hölls tillbaka, inlåsta, på grund av den egna kulturen. Jalali visar sedan hur de här föreställningarna lever kvar och får politiska konsekvenser än i dag. Mycket upplysande. Artikeln finns inte på nätet. Köp tidningen.

Hur stereotypen "invandrarkvinnan" skapades i media under ungefär samma tid har ju mediaforskaren Ylva Brune beskrivit in i minsta detalj i sin avhandling Nyheter från gränsen från 2004 (borde fortfarande vara obligatorisk läsning).

Till sist: jag glädjer mig åt de översvallande recensionerna av Alexandra Pascalidous bok om Greklandskrisen. Äntligen har hon fått ett stort erkännande. Det borde kommit för flera år sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s