Jag läser International Herald Tribune. På papper (stort härligt broadsheet-format, med mycket trycksvärta). I-pad är ok, men jag älskar fortfarande tidningar på papper. Jag får den i brevlådan med vanliga posten. Det är dyrt men underbart. Varje dag efter lunch blir världen större.

I dag skriver den bistra gamla kolumnisten Albert R. Hunt sin vanliga måndagsrapport om amerikansk politik i Washington. Garanterat fritt från insmickrande stilkonst.

Men i morgon är det slut. Då byter denna institution namn till International New York Times, vilket den i praktiken varit under senare år. Det har alltid varit en tidning förknippad med Paris — och med amerikaner i Paris. När jag varit där har jag alltid köpt Herald Tribune på morgonen och sedan dragit mig tillbaka till ett café (helst Danton vid Odéons tunnelbaneuppgång). Vem minns inte hur Jean Seberg sålde tidningen på gatorna i Jean-Luc Godards À bout de Souffle 1960, med snabba besök på den lätt bohemiska redaktionen. Det har alltid funnits ett romantiskt skimmer kring Herald Tribune.

International New York Times låter som en rationell konsekvens av den globala kapitalismens epok, där lokala identiteter och kulturer får stryka på foten. En plattare värld. Men jag kommer läsa den i morgon också.