Det har varit populärt en tid, bland en krets högerliberaler, att utmåla antirasismen som den verkliga rasismen. Mest utvecklat i Adam Cwejmans timbropamflett Välviljans rasism. När Jasenko Selimovic angrep Jonas Hassen Khemiri rörde han sig i samma föreställningsvärld.

I går var Selimovic tillbaka med en ny artikel i DN. Jag har inte kunnat släppa den. Jag blir helt enkelt illa berörd. I dag skriver Åsa Linderborg långt och kraftfullt om honom och andra allmänborgerliga liberalers fientliga obehag inför alla bråkiga, vildvuxna och eftertänksamt radikala antirasismer. Hon har rätt. Men det är nåt mer som gör Selimovic slirig.

Ja, varför skriver han som han gör? Hans ordval är så ohyggligt hårda och kategoriska. Han angriper "missbruk av kampen mot främlingsfientlighet". Missbrukarna är "cyniska aktörer".

Han nämner, hastigt, två kulturskribenter. Men sedan avslöjas det egentliga ärendet: det är Socialdemokraterna han vill åt. Mona Sahlin är den enda politiker som pekas ut som "cynisk aktör". Mona Sahlin? Politikens mest rakryggade i diskrimineringsfrågor. Men det är ju valår och Selimovics vill in i Europaparlamentet (det är som kandidat han skrivit artikel). Motståndarna måste svärtas ner. Väljarna skrämmas. Han avslutar med att ingen av oss längre ska tolerera dem. Hallå, vem är den verkliga missbrukaren här?

Men det verkar ligga mer än smutsig valrörelse i hans angrepp.

Selimovic gillar att hålla upp en liten textskylt i sina artiklar med påminnelsen att han har sett "riktig främlingsfientlighet, död och krig". Och han inskärper samtidigt att han nu, med sina åsikter, kommer tvingas uthärda elaka invektiv från antirasister, ett slags verbalt våld. Varför känner han behov att säga dom sakerna?

Man kan verkligen ha kritiska synpunkter på den antirasistiska debatten. Men Selimovics uppenbara undertext är en annan. Det är vi — med våra vithetsstudier, strukturella synsätt, postkoloniala teorier, kosmopolitik och intersektionella korsbefruktningar av ras, kön och klass — som hotar att driva landet mot … ja, mot vadå? Kravaller, politiskt våld, terror, etniska rensningar, ett nytt Jugoslavien? Han använder oss som hotbilder.

Det är så obehagligt. Varför skriver han som han gör — egentligen?