Skoldebattens tomhet

Varje dag kommer nya utspel och opinionsmätningar om skolfrågan. Men ändå känns det som att man lyckas undvika de hetaste frågorna. I går, när jag letade i mina högar efter en annan sak, hittade jag en rapport från Skolverket, en kunskapsöversikt om "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?". Den kom 2009 — för fem år sedan. Jag verkar ha läst noga. Rapporten är full av mina anteckningar. Redan där stod det helt klart att huvudorsaken till sjunkande resultat inte var "flumskolan", men de stora skolpolitiska reformerna under 1990-talet. Skolan kidnappades av nyliberala illusioner och socialdemokratiska drömmar om decentraliseringar.

Här kommer snabb lista på vad jag tycker skolpolitikerna borde diskutera och ta ställning för:

1. Förvandla skolpengen till annan finansieringsform där marknadsmekanismerna inte får samma förödande snabba genomslag för enskilda skolor.

2. Säg klart och tydligt att avsikten nu är att förbjuda vinstutdelning till aktieägare. Ska friskolereformen räddas måste de stora skolkedjorna demoleras och religiösa friskolor avskaffas. Den fria etableringsrätten måste avskaffas.

3. Mindre klasser är säkert bra. Men det är viktigare att nu lägga pengar på höjda lärarlöner. För att komma upp i samma nivåer som jämförbara länder behöver de höjas med 30-40 procent. Det finns forskning som (oväntat) visar att lärarlönerna är nyckeln till bättre resultat. Lärare ska ha karriärvägar, men de ska inte baseras på resultat/betyg (då river man sista barriären mot total betygsinflation) utan på tjänsteår, vilja att ta ansvar och att vidareutbilda sig. 

4. Därför behöver lönerna bli statens ansvar. Lärarfacken ska förhandla med staten. Kommunerna klarar inte löneansvaret.

5. Stopp för kontroll- och övervakningsfrenesin. Inga sänkta betygsåldrar. Inga fler nationella prov. Skolan ska bygga på förtroende och tillit. Kontrollmani, låga löner och privata vinsmotiv bidrar till att lärarnas status och auktoritet sjunker.

6. Hur gör man med lärare som är olämpliga, som inte klarar jobbet, som är mer frånvarande än närvarande? Alla föräldrar och elever vet att det är den "eviga" frågan ingen vågar diskutera, men ändå ofta är den stora frågan på föräldramöten. En lärare som inte fungerar orsakar skada som kan vara omöjlig att reparera. Hur räddar man eleverna från sådana lärare? Snabbt, innan det är för sent.

7. Skolan som arbetsplats. Lärarna som kollegium. Rektorn som pedagogisk ledare och inspiratör. Skolans inre arbete. 

8. Det fria skolvalet är den svåra frågan. Det är attraktivt. Nästan omöjligt att avskaffa. Man glömmer att de är en av få utvägar för arbetarklassens barn i stora segregerade städer. Men de dåliga konsekvenserna — sjunkande skolresultat — är uppenbara. Tillsätt en utredning som undersöker olika möjliga utvägar med social rättvisa och lika villkor som måttstock och mål: åtgärder för att kompensera förlusterna, avskaffa det fria valet helt och hållet alternativt nya bättre valformer.

9. Man kan inte ändra allt på en gång. Då drabbas skolan av nytt kaos. Men man måste peka ut en riktning. Tydligt. Lika tydligt som på 1990-talet då alla sade: valfrihet och privata alternativ. Nu måste man säga: lika villkor och samhällsansvar.

10. Grundutbildningen tillhör statens kärnverksamheter. Den ska varken tillhöra riskkapitalister eller andra kapitalister. Men gärna besjälade pedagoger som vill driva egna friskolor. Politiker bör hålla sig på "armlängds avstånd". Den ska styras av de yrkesverksammas erfarenheter och öppen forskning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s