Råttornas återkomst

SvD har i dag en liten notering om att en stad i Kina isolerats pga böldpest. Oklart om det är sant eller en sommarskröna. För några veckor sedan läste jag Albert Camus roman Pesten, som ju handlar om hur böldpesten slår till i algeriska Oran ett år på 1940-talet. Jag läste den första gången för många år sedan, men upptäckte nu att den var mycket bättre än jag mindes den.

Man kan läsa in väldigt många betydelser i romanens farsot. Den är skriven 1947. Naturligtvis representerar den Sovjetkommunismen, men även andra totalitära system som fascism och nazism. Livet i det isolerade Oran kanske också var ett försök att berätta om det i Paris under krigsåren. Anarkisten grubblar över förhållandet mellan individ, samhälle och stat. I pestens stad utplånas individerna. 

(Man kan notera att Camus beskriver Oran som en rent fransk stad. Inte en enda arab figurerar i romanen!).

Camus slutord är en varning som ringer obehagligt aktuella i dag. Det är läkaren Rieux som tänker när han ser invånarna fira efter att pesten äntligen lämnat staden och hur han vet något de verkar glömma:

"att pestens bacill aldrig vare sig dör eller försvinner, att den under decennier kan slumra i möbler och källare, koffertar, näsdukar och pappersluntor och att den dag måhända skulle komma, då pesten, människorna till olycka och varnagel, ånyo skulle väcka sina råttor och sända dem ut att dö i en lycklig stad."

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s