Mitt val på söndag

Jag ogillar hemlighetsmakeriet kring hur man röstar. Jag föredrar den amerikanska attityden där människor placerar valaffischer på de egna gräsmattorna. I synnerhet om man deltar i offentlig debatt tycker jag man kan berätta. De senaste valen har jag gjort det på min blogg.

Den här gången är jag mer osäker än någonsin. Och jag är missnöjd med mitt beslut. I kommunal- och landstingsvalen är det inga problem — i Huddinge respektive Stockholms län. Där röstar jag som vanligt på Socialdemokraterna. I de sammanhangen har jag inget förtroende alls för de andra rödgröna partierna.

I riksdagsvalet är det värre. Jag bestämde tidigt att låta vinster i välfärden vara avgörande. Det är en viktig fråga i både praktiska sammanhang och som större vägval för samhällsutvecklingen. Alltså borde Vänsterpartiet vara givet val. Men under valrörelsen har min skepsis till V växt. De gör frågan för enkel. De är för fyrkantiga. Och deras partiledare är inte överdrivet imponerande.

För mig är det vinsterna, och de stora företagen, i skolan som är viktigast av allt. De måste bort. Inom närsjukvården har jag egentligen inga problem med privata vårdföretag, så länge kontrollen är minutiös. Men i just skolfrågan har S helt fel när de säger att kvalitén är avgörande. Mp bara svamlar, trots tydligt kongressbeslut. Skolan är annorlunda än sjukvården. Där tillverkar man medborgare. Det tillhör statens (eller det allmännas) kärnuppdrag. Att låta storbolag, som Wallenbergsfären, ta över det ansvaret är principiellt oacceptabelt. Det spelar faktiskt ingen roll om Kunskapsskolan når bättre resultat än den kommunala skolan — den ska bort ändå. S oförmåga att ta ställning är en stor besvikelse (i synnerhet som jag känner både sympati och förtroende för Stefan Löfven).

Det enda parti som tydligt driver förbud mot vinster i skolan är Vänsterpartiet. De har fel i väldigt många andra viktiga frågor. Och de utmärks av en besserwissrande självgodhet som gör mig illamående. Men de får ändå min röst — utan glädje.

Jag kunde valt att rösta mer taktiskt. Jag vill ha maktskifte, jag vill inte att SD ska bli vågmästare och jag vill ha en regering med S och Mp. Om Fi legat närmare spärren skulle de fått min röst. Jag kan rösta på S eller Mp för att göra dem större. Men jag har valt bort taktikröstandet den här gången. Vinster i skolan blir avgörande för mitt val.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s