Upphovsrätt

För tio år sedan ansåg en hel generation att upphovsrätten borde tvingas ut på plankan och ner i havets mörker. Den ansågs hindra friheten. Alla valde piratflagg. Det var enkelt att uppskatta den digitalrevolutionära parollen "Information wants to be free". Den innebar politiska krav på större offentlighet och öppna dörrar. Problemet var att den också avsiktligt missuppfattades som att kultur ska vara gratis.

Gratisdoktrinen blev ett kulturfientligt bedrägeri. Jag mötte forskare som på fullt allvar ansåg att kulturarbetare borde skänka sin konst som gåva — och sedan försörja sig med annat. Deras ståndpunkt var en svårfångad blandning av hyckleri, idealism och tanklöst svärmeri.

Föraktet mot upphovsrätten sammanföll med en annan förförisk saga som formulerats några år tidigare av stirriga konsulter. De påstod att de som fyllde medierna med innehåll bli de digitala publiceringsformernas vinnare: skribenter, illustratörer, filosofer. "Content will be king", sade de. Alla applåderade. Internet var fortfarande ett äventyr.

Sanningen blev den motsatta. Spotify tar nu hem storvinsten och musikerna får ersättning som räcker till två skraplotter. Mediakonglomeraten rullar in stabila överskott men förutsätter numera att frilansare gör gratisjobb.

Inga blev så blåsta av "den nya ekonomin" som kulturarbetarna.

I senaste numret av den unga amerikanska litterära tidskriften n+1 uppmärksammas hur tidsandan vänt. Nu växer "The antifree movement" bland de som vägrar gratisdoktrinen och börjat säga det självklara: Vi vill ha betalt för vårt arbete. N+1 noterar nya böcker och inlägg, men också bloggen "Who Pays" där man anonymt kan berätta om arvoden, ersättningar och blåsningar för att på så vis hjälpa varandra i förhandlingslägen.

I helgen publicerade Dagens nyheter ett fängelsereportage om Peter Sunde från Pirate Bay. Jag ogillar hans projekt, men blir ändå upprörd över den orimliga domen. Den är inte värdig en rättsstat. Men jag slogs också av hur tiden omvärderat piratrörelsens kultursyn. Hans röst verkade komma från ett rum som inte längre finns kvar. Blev 2008 en vattendelare även i det avseendet?

Så här skriver n+1: "I diskussionerna mellan 'the free' och 'the antifree' väljer vi 'the antifree'. Ett enkelt försvar av upphovsrätten är just nu, i en hel rad frågor, en tillrättavisning — men inte en råsop — riktad mot industrin."

Det är som att frågan har gått hela varvet runt. Upphovsrätten återuppstår som kulturarbetarnas fackliga krav att få betalt. Men nu med sammansatt kunskap om hur samma rätt också kan vara hinder för konstnärligt arbete."Show me the money" är en nödvändigt paroll, påpekar n+1. Den är riktad mot mediakoncerner, konsthallar och streamingtjänster. Varför ska de ensidigt tjäna pengar på vårt arbete?

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s