London R.I.P.

Äntligen har Angela Merkel sagt ifrån om Storbritannien. Hela den brittiska politiken verkar ha vandrat in i en isolationistisk mardröm, även Labour och liberalerna. Trots att Storbritannien har den fria rörligheten att tacka för allt ska den nu stoppas till varje pris. EU klarar sig bättre utan UK.

De senaste dagarna har vår mellandotter R varit i Sverige. Vi begravde min pappa som avled för några veckor sedan efter en lång sjukdom. Det blev en fin begravning i vackert höstväder och med många vänner.

R tog sina besparingar och flyttade till London för fem år sedan. Hon kände ingen. Men lyckades hitta boende i en gammal kyrka i Hackney och så småningom även jobb. Nu är hon en etablerad Londonbo. Hon har pluggat på universitet och jobbat, de senaste åren som barista på ett av Hackneys mest omsusade caféer. Det är invandrade som hon den brittiska regeringen nu vill stoppa. R bara skakar på huvudet. Fattar dom inte hur London fungerar, säger hon. Bland R:s arbetskamrater på olika jobb och i hennes umgängeskrets finns bara invandrade. Hon känner bara någon enstaka engelsman. De är sällsynta i Londons tjänstesektor. Om de invandrade européerna måste åka hem — vilket blir ett faktum om britterna lämnar EU — kommer London somna in, driva ut i Nordsjön med Themsen och långsamt dö.

Första gångerna jag åkte tll LOndon på 1970- och 80-talen var den skrämmande: fattigdom, tristess, smuts, återkommande raskravaller, fascisternas spikbomber i East End och en allmän känsla av en sluten stad. Jag föredrog Paris. Men från mitten av 1990-talet förändrades den. Den kreativitet, optimism och energi som fyllde den, åtminstone fram till 2008, var resultat av stor invandring och något som började påminna om välfärdspolitik. Tony Blairs verkliga insats var att ändra landets attityd till invandring och mångkultur.

Det som händer nu är tragiskt. Det är i praktiken dödsdomen över en stad som under några år blev ett europeiskt New York: hårda osentimentala villkor men hög energi och massor av invandrade som försökte skapa bra liv. Det enda som kommer bli kvar är de hårda villkoren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s