Bulgaren Ivan Krastev kan skriva både upp och ner. Man vet aldrig. Men i dagens DN har han (och en amerikansk professor) en artikel om Putin som är väldigt to the point. Deras fråga är enkel att ställa, men svår att besvara: Vad ska Putin med den lilla separatistiska Donbassregionen att göra? Deras svar är att han hamnat i en återvändsgränd. Putin har blivit den egna etnoimperialistiska doktrinens fånge. Han har inte vunnit någonting på krisen i Ukraina. I stället har den "satt sista spiken i kistan för hans regionala integrationsprojekt, en ryskledd euroasiatisk ekonomisk union". Men det gör honom inte mindre farlig. Han har hamnat i en politisk logik där bibehållen makt på hemmplan kan tvinga in hans politik i allt mer äventyrliga och farliga projekt.

Ett sådant projekt är att mer aktivt destabilisera hela EU-projektet. Putins band till den europeiska nationella högern verkar bli allt tätare. Avslöjandet att Marine Le Pens valkampanj nu börjat rulla med ryska pengar är ett uppseendeväckande exempel. Le Pen som rysk agent!

Nyligen skrev George Soros en väldigt aktivistisk artikel i New York Review om Ukraina. Han menar att EU:s passiva politik avspeglar åtstramningspolitiken. I stället för negativa sanktioner mot Ryssland borde EU satsat stora pengar och resurser på stöd till Ukraina — en europeisk Marshallhjälp. Hans slutsats är helt annan är Krastevs, nämligen att Putin vinner mark. Även om jag tror Krastev har rätt tycker jag Soros har poänger i sin kritik av EU:s brist på ett slags politisk gnista, eller självförtroende. Sär kan han låta:

"The fiscal rules that currently prevail in Europe have aroused a lot of popular resentment. Anti-Europe parties captured nearly 30 percent of the seats in the latest elections for the European Parliament but they had no realistic alternative to the EU to point to until recently. Now Russia is presenting an alternative that poses a fundamental challenge to the values and principles on which the European Union was originally founded. It is based on the use of force that manifests itself in repression at home and aggression abroad, as opposed to the rule of law. What is shocking is that Vladimir Putin’s Russia has proved to be in some ways superior to the European Union—more flexible and constantly springing surprises. That has given it a tactical advantage, at least in the near term. "