Nyval! Det känns helt rätt. Ja, som en lättnad. Jag lyssnade på presskonferensen samtidigt som jag tog några av de ögondroppar jag blaskat omkring med i sju månader. Löfven har aldrig låtit så stark. Applåder för honom. Den rödgröna regeringen går till val på samförstånd och samarbete: Vi som vill kompromissa och ta ansvar, mot dom som bara säger nej. Men valet blir också en folkomröstning om två budgetalternativ: det rödgröna mot det borgerliga.

Jag trodde Löfven skulle avgå. Att de borgerliga skulle rycka fram, som de planerat (ingen ska inbilla mig nåt annat) och bilda regering. Skönt att Sverige slipper det. En sådan regering hade inte vilat på medborgarnas mandat, uteslutande på SD. Ja, man kan säga att den skulle ha tillsatts av SD — och ingen annan. Men jag underskattade Löfven. Han tänkte inte ge de borgerliga den triumfen.

Nu väntar jag på vad olika borgerliga opinionsbildare tänker. Är det inte dags för vänsterliberala skribenter (i den mån det finns kvar några sådana på den borgerliga sidan) att säga ifrån? Det som (mest) C och FP ägnat sig åt under hösten och de senaste dagarna är ju skymningspolitik. De upprepar de amerikanska republikanernas gälla NEJ TILL ALLT. Hög tid för lite mer eftertanke. Just nu ligger alla fyra borgerliga partier skadeskjutna. Säga vad man vill om paret Reinfeldt/Borg — men de var för politiskt intelligenta för att hamna i det här läget.

Ett första tips om valet? Det kommer gå bra för de två regeringenspartierna och möjligen även för SD, men illa för alla andra.