Jag blir mer och mer förvånad.

Först beslutet om nyval. Stort och starkt.

Sedan kallar Magdalena Andersson och Stefan Löfven, som alltid varit så försiktiga, SD för nyfascister. Helt rimligt, med stöd bland många utländska forskare, även om jag inte delar deras synsätt. Jag anser att SD tillhör en annan, näraliggande och ickedemokratisk, idétradition: den radikala konservatismen med bas i etnonationalistiska drömmar om enhetlighet, likhet och kulturell renhet. 

Och i dag läste jag Karin Eriksson reportage i DN där Stefan Löfven kopplas starkt till Olof Palme. Även det rätt oväntat. Under Palmes år var det frågor om tredje världen, antikolonialism och USA som skapade energi. Motsvarande fråga i dag är den globala migrationen. Även den skapar rädsla, irritation och aktivism. Den polariserar på samma sätt som Palmes frågor. Då var det Vietnam, nu är det döden i Medelhavet. Men Löfven i Palmes fotspår? Det återstår att se.