Världen av i dag liknar 1930-talets Europa

I "Världen av i går" berättar Stefan Zweig hur Europa på 1930-talet klämdes mellan två totalitära rörelser. Många med hans borgerliga bakgrund valde nazismen som inbillat försvar mot kommunistpartier. Jag tror alla som läst den drabbats av ett slags déjà vu.
För nu verkar Europa vara tillbaka i samma slags fälla med liknande lockelser. Från ena sidan närmar sig etnonationalister utan demokratisk trovärdighet. Från den andra, de dödliga svallvågorna från en ny totalitär dröm: den revolutionära islamismens. De framträder som varandras motpoler, men förenas av rasistiskt hat mot det mångkulturella. De rör sig i en gemensam koreografi: islamofobisk respektive antisemitisk.

[Det känns som att de försöker spärra in mig i Stefan Zweigs gamla bok. Men jag har redan läst och vill bara fly från den. Jag springer och springer, men de blir bara fler och fler. ]

I USA pressas nu Barack Obama hårt från höger att börja "tala klarspråk" om sambanden mellan terror och islam. Han vägrar ihärdigt. Men hur länge till? Nyligen anslöt sig en av New York Times mest kända kolumnister, Roger Cohen, till angreppen (16/2). Att förneka det pågående kriget mellan västvärlden och islam "är tomma ord", skrev han, och fogade samman den livsfarliga tankekedjan där islam, islamism och revolutionär terror görs oskiljaktiga.
 
I Europa är det fortfarande politisk norm att skilja mellan islam och totalitär politik. Hur länge håller den enkla försvarslinjen? Den är både tunn och otillräcklig. Gränsdragningen för det toleranta och demokratiska "vi:et" bör vidgas, genom att göra tydligare åtskillnad mellan olika slags islamismer.

I journalistik, politik och debatt generaliserar man ogenerat om "islamisterna", trots att bara en liten fraktion av alla dessa miljoner delar revolutionärernas totalitära politik. De andra måste omedelbart införlivas i demokratiskt försvarsarbete. Det är Europas ansvar. Och kan samtidigt motverka islamofobin – hotet som pressar på från andra hållet.
I senaste Dissent, en amerikansk vänstertidskrift, efterlyser den outtröttliga filosofen Michael Walzer en solidarisk "intellektuell kampanj" mot de revolutionära islamisterna. Han uppmanar till engagerad eftertänksamhet. Hans allvar är befogat. 2015 är ett farligt år. Hur lätt är det inte att hamna fel? Den hårda nationalismen är lika lockande nu som på 1930-talet. Stefan Zweig beskrev den som en europeisk "ärkepest".

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s