Kidnappningen av den stora gruppen assyrier förstärker det vi redan borde veta. Den revolutionära islamismen är en politisk rörelse som följer rasismens logik till dess yttersta spets. Deras metod är etniska rensningar, folkfördrivningar, massavrättningar. De arbetar hårt för att uppnå rasistens dröm: det homogena, enhetliga och likriktade — åter till äkthet och ursprung. Man kan också säga att de intensifierar manlighetens globala krig mot kvinnorna. De återvänder till en gammal idé om Sanningen (den enda och fasta) som regerandets legitimitet. Därför hatar de också all slags relativism — och därmed tankefriheten.

I senaste Dissent efterlyser Michael Walzer en "intellektuell kampanj" mot de revolutionära islamisterna (i en artikel som i övrigt inte är helt klockren). Jag har länge känt mig ansluten till en sådan hållning. Men vi behöver bli fler. Jag skriver kort om läget i Expressen i dag. Men vill göra några enkla saker ännu tydligare.

1. Vi behöver bättre ringa in och karakterisera den revolutionära islamismen som en distinkt politisk ideologi och praktik. Sluta tala om bara "extremister". Det är för vagt. Det här är en motiverad och övertygad rörelse med en politiskt vision.

2. Vi behöver omsorgsfullt särskilja den revolutionära islamismen från den breda islamistiska mittfåran. Det håller inte att i svepande begrepp tala om "islamisterna". De flesta av dem är lika rädda för revolutionärernas terror som alla andra.

3. Att bekämpa, begränsa och kanske så småningom lyckas besegra den revolutionär islamismen kräver att så många som möjligt innesluts i det demokratiska vi:et. Det är därför det är så viktigt att särskilja och tydliggöra vad den revolutionära islamismen är. Däremot ska despoter som Sisi och Assad vara uteslutna från alla sådana allianser. Målet måste ju vara att även de störtas. Den uppkomna situationen är ju i hög grad deras fel.

4. Läget är allvarligt. Inte i Europa. Men i Mellanöstern och norra Afrika. Från Afghanistan och Pakistan till Mali och Nigeria. Det här är en klassisk solidaritetsfråga. Den här gången måste européer stå solidariskt med de folk som drabbas av det totalitära våldet.

5. De revolutionära islamisternas hat mot det mångkulturella och kosmopolitiska löper parallellt den etnonationella högerns i Europa — även Sverigedemokraterna. Det IS nu gör i Syrien är det en del svenskar (som röstar på SD) drömt om. Överdriver jag? Läs deras rasistiska och kvinnoföraktande hatmail: där hotar de med våldtäkter, lynchningar, sexuellt våld och fördrivningar. Deras onda drömmar är en spegel av IS onda praktik.