Sverige behöver en migrationsminister

Migration är en stor globalpolitisk fråga. Och den kommer inte försvinna. Inte ens om man blundar hårt och räknar långsamt till hundra. Migrationen har blivit ett normaltillstånd alla samhällen måste anpassa sig till.

De senaste dagarna har situationen på Medelhavet återigen blivit akut. Tiotusentals människor är på väg, flera hundra har drunknat och de nordafrikanska smugglarna verkar vara lika hänsynslösa som de i Sinai för några år sedan. Europas migrationspolitik ligger i spillror. Italien gör en tapper insats — vilken skillnad mot Berlusconiåren! — men resten av EU:s medlemsländer låtsasblundar och skickar därmed budskapet: låt dom drunkna. Läget kan nu betecknas som ett "Brott mot mänskligheten".

I det sista av Gläntas magnifika temanummer om migration (3-4/2014), finns en läsvärd intervju där Fabrizio Gatti, författare till den omtalade boken Bilal, drar slutsatsen att handlingsförlamningen hotar hela Europatanken. EU måste skapa ett gemensamt mottagnings- och kvotsystem för migranter och asylsökande.

Den borgerliga regeringen hade en särskild migrationsminister. Det gav frågan närvaro i svensk offentlighet och Sverige en röst i EU. I den rödgröna regeringen finns inget sådant statsråd. Frågan har i ställets sorterats in mellan justitieministerns många pärmar. Det är ett misstag — och i värsta fall ett försök med det lönlösa "blunda-hårt-tricket".

Migrationsfrågan är global. europeisk, svensk och kommunal på en och samma gång. Alla nivåer hänger samman. Och den är både brännpunkt och utgångspunkt för rader av svåra politiska frågor: asyl, diskriminering, medborgarskap, jämlikhet, rätten till arbete och bostad.

Den handlar inte bara om gränspolitik, utan även om välfärdssystemen. Regelbundet kommer till exempel rapporter hur pensionssystemet inte fungerar för de som invandrat i medelåldern. De är chanslösa att få en anständig pension och dömda att åldras i fattigdom. Ingen "tänkte" på dem när systemet förhandlades fram. Det finns säkert fler exempel där små mekanismer i de stora systemen, ofta oavsiktligt, missgynnar invandrades möjlighet att få arbete och bostad. Även reglerna för medborgarskap behöver uppdateras.

Den rödgröna regeringen bör reparera startmissen genom att tillsätta en särskild migrationsminister och sedan även en utredning som, med ordentliga resurser, ser över fördelnings- och välfärdssystemen för att bättre anpassa dem till en verklighet präglad av migration.

Ingen född i Sverige ska behöva känna sig materiellt hotad av invandringen. Alla invandrade ska veta att de är rättvist inkluderade i systemen och att de kommit till ett land där de kan förverkliga sina ambitioner. Det är lätt att säga. Men det måste göras. Och det kan inte isoleras från det som nu pågår på Medelhavet.

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s