Det finns ingen god nationalism

På pendeltåget i går läste jag den österrikiska författaren Robert Menasses underbart onyanserade angrepp i Eurozine på den konservativa (så kallat pragmatiska) åternationalisering som griper omkring sig i Europa. Plötsligt kan annars kloka skribenter svärma för den goda nationalismen — det gör inte Menasses. Hans text är underhållande uppmunrtan för oss som fortfarande envisas med att arguemhetar för ett demokratiskt, och därmed federalt, EU.

Han påminner om att ursprungsidén att EU var ett fredsprojekt gjorts ointressant genom att man avsiktligt utelämnar mer än halva idén: EU är ett fredsprojekt genom att överskrida nationalismens institutioner och skapa en postnationell europeisk politik.

Att socialdemokratins intellektuella som Katrine Marçal med lätta sarkasmer förlöjligar idén om ett mer demokratiskt EU, med det folkvalda parlamentet som politikens centrum, är deprimerande. Bör en socialdemokrat åtminstone inte ta federalismens demokratiska ambitioner på allvar? I en recension av Thomas Pickettys nya bok avfärdar hon Europaparlamentet som en "snurrande cirkus". I stället försvarar hon den nationella  logiken: Hellre att EU slits sönder i geopolitisk strid mellan länders egenintressen än formar just den postnationella politik Europatanken alltid syftat till därstrider utkämpas mellan höger och vänster och olika politiska värdering.

Menasses utgår från ett tal EEC:s första kommissionsordförande Walter Hallstein höll once upon a time. Det är skrämmande aktuellt i eurokrisens skugga, i synnerhet om man i första hand uppfattar krisen som politisk och inte ekonomisk:

"As Hallststein said, "we must not limit ourselves to lifting outdated borders and allowing freedom of movement for people, goods and capital. Instead, we must take on the traditional imbalances between the regions, not to mention the imbalances that have developed more recently. Otherwise we would end up contradicting the goals of the Treaty of Rome, which demanded that economic gaps between individual regions be lessened while at the same time protecting cultural differences. The regional-political responsibility of the communities pertains not only to those areas where there is danger of over-development, but also to those areas that are economically under-developed. This means that when we carry out economic or social policy, there must always be a regional-political element in our actions. Regional politics must enter all these policies. However, the reverse is also the case: whenever we do regional politics, it involves European economic and social policy as a whole."
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s