Black LIves Matter

Inför förra presidentvalet i USA lyckades Occupy Wall Street tvinga in frågan om ojämlikheten i politikens centrum. Att framställa problemet som de en procenten mot de nittionio procenten var ett genidrag, som fortfarande biter sig fast. Den här gången kan kanske Black Lives Matter spela liknande roll. Kanske kan de äntligen lyckas formulera rasistiskt polisvåld i USA och rasism i allmänhet som frågor om mänskliga rättigheter i den offentliga debatten. Det finns en potantial att skaka om nästa presidentval. Men då behöver alla invandrade och minoriteter engageras — då slår landets nya demografi till och gör rörelsen mäktig.

I senaste Dissent — som bara blir bättre och bättre — skriver Fredrick C Harris om hur rörelsen fullföljer de intentioner både Malcolm X och Martin Luther King uttryckte under sin sista tid innan de mördades. I USA skulle det innebära att stort steg att gå från medborgarrätt till mänskliga rättigheter — inte minst genom att frågan då "globaliseras".

Jag har visserligen följt nyhetsflödet om Black Lives Matter men varit dålig på att försöka förstå rörelsens inre arbete och tänkande. Jag är nog inte ensam om det. Harris artikel är därför läsvärd. Och lika bra är en intervju i samma nummer med aktivisten Marcia Chatelin.

BLM har brutit med en tradition där antirasistiska rörelser byggts runt starka ledare. Den är mer modern där ledarskapet är friare, mer flytande och allmänt. Många tar ansra. Många tar beslut. Ingen talar ensam för hela rörelsen. Men den verkar också uppmärksammat Occupy Wall Streets misslyckande, där en icke-hierarkisk idé banade väg för ett läge där rörelsen ändå kom att "ledas" av de gamla vanliga: unga vita välutbildade män (som sedan återupptog sina studier och nu är på väg mot välavlönade arbeten, kanske på Wall street). BLM verkar lärt sig mer av det intersektionella och feministiska arbetssätt, som t ex Dreamers (papperslösa hispanics) länge utvecklat.

Men det är inte enkelt. Medborgarrättsrörelsens arv har t ex sexistiska, manschauvinistiska och homofoba drag som lever vidare. I intervjun med Chatelin diskuteras den märkliga situationen att alla de svarta som dödats av poliser och blivit världskända är män. Det finns även kvinnor som dödats, men deras namn är inte lika spridda. Detta samtidigt som BLT:s drivande kretsar i många städer är kvinnor.

Chatelin diskuterra också den intressanta frågan om polisvåldets konsekvenser för de svarta kvinnor som utsätts för mäns våld, eller våldtäkter i äktenskapet. Hur ska de förhålla sig till en ofta rasistisk polis? Ska de polisanmäla eller inte? 

Hur kan en rörelse, som utgår från ett uppror mot polisens rasistiska våld, utvecklas till en inkluderande, intersektionell, feministisk och queer antirasism för mänskliga rättigheter som är mer hållbar än Occupyrörelsen? 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s