I morse blev jag glad av nyheten att Magdalena Andersson gått på pumpen i sina försök att få med Finland i de svensk-danska sabotagen mot den fria rörligheten i EU. Finland tänker inte gå med i någon nordisk gränszon. Det var härligt att läsa den finska statsministern Alexander Stubbs klara besked: "Alla murar som byggs upp inom Europa, i Norden eller någon annanstans, tycker jag är dåliga murar. [ … ] Det finns inga mellanstatliga lösningar på det här överstatliga problemet. Vi vill inte ha permanenta gränskontroller mellan de nordiska länderna." Men så oerhört pinsamt att Finland ska behöva ge Sverige en grundkurs i Europapolitik.

Att Sverige hamnat i samma konservativa krets som Danmark, Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien är genant. Är det svensk socialdemokratisk politik? Att nationella sossar som Morgan Johansson och Anders Ygeman trivs i sällskapet förvänar mig inte ett dugg. Hela det danska spåret handlar om att återinföra permanenta gränskontroller. Det måste förhindras. Var finns alla andra rödgröna statsråd? Kan ingen lägga krokben för Ygeman? 

Lösningen är ju som Stubbs säger överstatlig och gemensam, någon annan finns inte. Och det är väl helt självklart att EU bör ta över ansvaret för unionens yttre gränser? Dags för regeringen att återuppta förlorad tankeskärpa.