Nya Foreign Affairs är ett temanummer om ojämlikhetens problem. Amerikansk samhällsdebatt har verkligen förändrats. I dagens NY Times uppmanar man på ledarplats Hillary Clinton att lova samma höjning av minimilönerna som Bernie Sanders, till 15 doller från dagens 6:25. Clinton har lovat 12 dollar.

I senaste American Prospect gör Robert Kuttner en folkbildande insats genom en förklarande översikt över hur ett stort koppel mainstreamekonomer i USA inte bara pekar på ojämlikheten som stort problem som måste åtgärdas utan också börjat intressera sig för något helt annat än ekonomiska parametrar och balanslägen: nämligen makt. 1992 hamrade Bill Clinton fram det berömda valbudskapet "It´s the economy, stupid". Nu drara en växande grupp ekonomer en helt annan slutsats: "It´s NOT the economy, stupid". Det är jätteintressant artikel, även om det mesta är känt för alla som intresserat sig för den här vindkantringen, som pågått flera år. Läs den. Finns här.

Kontrasten mot Europa är växande. I USA har det demokratiska partiet anpassat sig till den nya demografin (invandringen) och värderingsförändringarna (radikaliseringen). Samtidigt sjunker de socialdemokratiska partierna (även det svenska) samman i växande obetydlighet och irrelevans. De hänger inte med. De är mest bortkomna. Och i den finansiella kraschens spår har USA dessutom fört en mer framsynt och progressiv politik än Europa.