Jag brukar inte läsa Foreign Affairs. Den brukar kännas som intetsägande meddelanden från etablissemanget. Men februarinumret hade tema om ojämlikhet, som jag inte kunde låta bli. Det var inget märkvärdigt, mest en signal på att frågan nu diskuteras av andra än vänstern. Svenska liberaler har ännu inte nåtts av signalen.

Men i samma nummer fanns en mer intressant artikel om nåt jag inte kände till alls. Det har tydligen funnits ett avtal mellan EU och USA om vad amerikanska internetföretag som samlar data om sina användare, typ Google och Amazon, får och inte får göra med all info — Safe Harbor-avtalet.  Det verkar ha funnits en rad integritetsklausuler som förtagen bröt mot när de delade uppgifter med NSA som avslöjades av Edward Snowdens stora läcka. EU-kommissionen blev förbannad och … ja, ni minns. Sedan hände inte så mycket.

Men frågan har också dragits genom rättssystemet och i höstas hamnade den hos EU-domstolen. De ogiltigförklarade hela Safe Harbor. Det innebär att företagen inte får ta hem några uppgifter de samlat i EU om medborgare. De måste ligga kvar på sevrar i EU. I varje fall så länge USA:s säkerhetsapparat kräver att få ut infon från företagen. Inte så dumt. Naturligtvis har USA:s regering gått i taket, Obama har hållit tal om att EU hindrar "frihandeln" i namn av integritetspolitik och Googles och de andras chefer är enormt upprörda. "The Transatlantic Data War" är en torr men ändå spännande artikel om den amerikanska irritationen över EU:s anspråk på självständighet. Det verkar som att affären håller på att spilla in i förhandlingarna om en transatlantisk frihandelszon. Intressant … eller hur?