Jag kände inte Lars Gustafsson men vi har medverkat på samma kultursida (Expressen) under många år, så det är klart att vi träffat varandra. Jag kommer sakna hans röst, hela hans en aning vimsiga stil som om allt var en lek eller ett spel där slumpen i varje fall avgjorde det mesta och naturligtvis hans texter. Tennisspelarna är en oförglömlig roman, liksom alla fyra i sviten Sprickorna i muren. Hans var det lekande allvarets litteratur. Jag minns honom som vänlig, egocentrisk och rolig.

Upptäckte att teveserien "Treme" om korruptionen och musikscenen i New Orleans oväntat dykt upp med en tredje säsong i SvT. Missa inte den.

Skriver i dag ledare på Dagens arena om hur jihadisterna beskrivs och förklaras. Jag tycker man fråntar dem deras politiska  övertygelser och ställningstagande, och i stället förminskar dem till radikaliserade vrak. Det är ingen bra utgångspunkt för den politisika strid vi måste ta för att besegra dem.

Jag har dåligt samvete för hur kag sköter min blogg just nu. Men det blir lätt lite hackigt och orkeslöst när jag skriver på ny bok och samtidigt måste försörja mig med artiklar hit och dit. Jag orkar inte riktigt till. Men jag hankar mig fram. Det får bli nya tag när boken är klar.