Hemma från Paris och är totalförkyld. Såg första delen av Alexandra Pascalidous tevedokumentärer i går kväll där hon följer romaks tiggare i Borås. Det var fantastiskt. Plötsligt blev de anonyma tiggarna vid torget levande människor. Alexandra är den enda journalist jag känner som kan prata med utsatta människor på det här sättet, som kan få dem att skratta, berätta och gråta på samma gång och hela tiden med bibehållen värdighet. Nyligen kom slutrapporten från regeringens särskilda utredare om romska tiggare, sk utsatta EU-medborgare, där han iskallt föreslog att de bör ha färre sociala rättigheter än papperslösa migranter. Det var en skandalöst usel rapport. I samband med att flyktingmotståndet ökade i vintras och regeringen införde drakoniska åtgärder så verkar attityderna ha vänt även när det gäller tiggarna. Alexandra P:s dokumentär kommer i rätt tid. Med lite tur kan den återigen ändra människors åsikter. För mig är det självklart att ge pengar i koppen, sedan får regeringens statsråd och utredare säga vad de vill. I kväll går avsnitt två av De kallar oss tiggare. Se den. Bli arg. Bli förtvivlad. Protestera mot en politik som tar större hänsyn till system än människor. Och se första avsnittet på SvT Play. Fantastisk teve, helt enkelt.