Greta Gerwig är min nya skådespelare nummer ett. Jag vill se allt hon gör. Allt. För någon dag sedan såg vi nya "Maggies Plan" här i Philadelphia. Den är som de tidigare hon spelat huvudrollen i. Hoin kan nog bara spela ett slags roll, misstänker jag — sig själv. Och det är det som är poängen. Hon är som en kvinnlig Woody Allen för 2010-talet, och då tänker jag på de klassiska filmerna där han själv spelade huvudrollen som självupptagen neurotiker  i olika relationer i romantiserad storstad. Gerwig spelar samma typ. Underbart. "Maggies Plan" är regisserad av Rebecca Miller, som jag inte har nån koll på. Inte lika fingerfärdig och kvick som Noah Baumbachs filmer där Gerwig spelat huvudrollen, typ "Frances-Ha", men ändå gedigen i den där vardagligt sprirituella stilen som jag älskar: Francois Truffaut, Woody Allen och ja ni vet. Greta Gerwig känns som en riktigt människa på vita duken. Med andra ord: en återkomst för det jag kallar filmstjärna.