För någon vecka sedan inleddes den nya rättegången mot Anders Behring Breivik i Oslo. Det rapporterades en hel del i SR där han helt korrekt beskrevs som massmördare — men aldrig som politisk terrorist. Han tillhör en av det moderna Europas värsta terroiister, men han pekas bara sällan ut som sådan.

I dag kom en rapport från en myndighet om terrorhotet mot Sverige. I Ekot ställdes bara frågor om IS, al-Qaida och hemvändande jihadister. Klart relevanta frågor. Men varför inget om den vita svenska terrorismen? Journalisten förklarade att Sverige inte haft något terrordåd sedan Taimour Abdulwahabs misslyckade självmordbombning i centrala Stockholm december 2010. Men det är ju faktiskt inte sant. Den 22 oktober 2015 mördade Anton Lundin Pettersson tre personer i Trollhättan. Polisen konstaterade att morden var rasistiskt motiverade. De kan bara beskrivas som politisk terrorism. Men varför säger vi inte det?

Sverige har haft ytterligare två terrorister unde de senaste deceinnierna: John Ausonius och Peter Mangs. Tre av fyra har varit vita svenskar drivna av rashat och högerextrem politik. Men ändå upprepas hela tiden att terrorhotet bara kommer från olika revolutionära islamister. Hur kommer det sig att vi etnifierat terrorismen? Jag har ställt frågan många gånger de senaste åren. Andra har också gjort det. Vi vet ju hur det förhåller sig när vi tänker efter. Men ändå fortsätter vi upprepa föreställningen att Sverige bara haft ett enda terrordåd, den misslyckade självmordsbombningen. Varför?