Kampen mot terrorismen hotar Europas frihet

Nästan varje vecka kommer kritik mot hur regeringarna i Polen och Ungern urholkar demokratin. Men hur står det egentligen till i EU:s övriga medlemsländer? Frankrike har haft undantagstillstånd sedan i november 2015. Storbritannien har samtidigt fått lagar som tillåter mer omfattande massövervakning än de flesta demokratier. De verkar klara sig utan internationell kritik. Varför?

Förra veckan kom rapporten ”Dangerously Disproportionate” från Amnesty, där de undersökt hur kampen mot terrorismen medfört frihetsinskränkningar i olika EU-länder (men inte Sverige). Den är en allvarlig varning. De beskriver skeendet som ett djupt paradigmskifte: från att regeringarna garanterade säkerheten för att möjliggöra medborgerliga rättigheter, till att de nu inskränker rättigheterna för att skapa säkerhet.

I rapporten pekar de särskilt ut förändringar de kallar strukturella, och som genomförts i flera länder Det har blivit enklare att införa undantagstillstånd genom beslut i ”snabbfil”, rättslig makt har centraliserats till regeringar eller till och med enskilda statsråd och domstolarnas möjlighet att övervaka beslut har försvagats.

Europa har levt med terrorism sedan 1960-talet. Men hoten är nu allvarligare och våldet mer hänsynslöst. Det är naturligtvis statens skyldighet att skydda medborgarnas liv. Men hur ska befogenheterna ändå begränsas utan att skyddet krackelerar?

I Storbritannien kan inrikesministern göra medborgare statslösa. I en del andra länder är det möjligt om de utpekade har dubbelt medborgarskap. I Nederländerna vandrar nu en lag genom beslutsmaskineriet som specifikt pekar ut muslimer i sådana fall. Är det här verkligen acceptabelt?

Rapporten påpekar också att terrorism ofta är så oklart definierat i lagtexterna att det innebär rättsosäkerhet. När det kan räcka att skriva några illa valda ord om IS på Facebook för att fällas för terrorbrott har yttrandefriheten begränsats genom oklara hot. Att ”ursäkta terrorism”, vad nu det innebär, kan leda till fängelsestraff i Frankrike. I Tyskland, Storbritannien, Frankrike och (snart) Nederländerna kan administrativa frihetsinskränkningar användas för att förhindra brott som inte har begåtts eller ens planerats. Under det stora toppmötet om klimatfrågan i Paris drabbade det miljöaktivister. Just nu lever ungefär hundra personer under sådana villkor i Frankrike, och de har ingen rätt att veta varför. Rapporten avslöjar ett europeiskt träsklandskap av nyckfulla maktbefogenheter.

Amnesty varnar för att beslut om tillfälliga inskränkningar i en svår situation håller på att bli permanenta och därmed det ”nya normala”. Det är inte terroristerna som hotar friheten i Europa, utan regeringarnas politik för att bekämpa samma terrorism.

Per Wirtén

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s