I dag rättegången mot tevejournalisten Fredrik Önnevall inletts i Malmö. han är åtalad, tillsammans med sitt teveteam, för att ha smugglat en syrisk pojke till Sverige. Hnn tog inte betalt. Naturligtvis bör han frikännas. Det han gjorde var rätt.

Rättsläget är verkligen oklart. Om jag är rätt informerad tillåter EU:s direktiv om människosmuggling sådan om den är humanitär och man inte tar betalt. Så har jag bestämt för mig att svenska domstolar dömde när jag först började intressera mig för frågan, för nu rätt länge sedan.

I Sverige finns inget uttryckligt lagförbud mot humanitär människosmuggling. När lagen skrevs ansågs det självklart att sådan smuggling inte var straffbar. Men domstolarna verkar nu anstränga sig att hitta kryphål så att de kan döma. De verkar hänvisa till att smugglaren ofta bryter mot Dublinförordningen genom att ta den smugglade över flera olika europeiska gränser. Men håller det längre? Dublinöverenskommelsen håller ju på att falla samman.

Jag anser att all form av människosmuggling, i synnerhet när det är flyktingar man hjälper, är politiskt och moraliskt rätt — även om man tar betalt. Det enda som gäller är att smugglaren ska respektera den smugglades rättigheter och visa försiktighet samt helst ingå den typen av försäkringsavtal som ofta förekommer (i varje fall längs de gamla Mellanösternrutterna).

Fallet Fredrik Önnevall är ett bland många. Jag hoppas det går till högsta instans, klargör rättsläget och frikänner honom och hans arbetskamrater. Jag respekerar dem djupt för deras mod.