Nordiska motståndsrörelsen NMR tycks få tillstånd av polisen att demonstrera utanför Bokmässan. De kommer då samlas i sina uniformer, med beredskap att trycka in revbenen på meningsmotståndarna. Har staten förlorat omdömet?

När motsvarande nätverk marscherade i Charlottesville, Virginia, mördades en ung kvinna. Hon försökte försvara den demokratiska staten mot dess fiender. Hennes död var ingen olycklig slump i det stora tumultet. Den var avsiktlig. Man kan utgå från att mördaren förvandlas till politisk martyr, även i Sverige.

Har våldsorganisationer som NMR, fotbollsfirmor, MC-gäng och maffian rätt att demonstrera? Ja, antagligen. Men har de rätt att göra det när som helst, var som helst, på egna villkor och med risk för att andra dödas? Knappast.

Frågan om det öppna samhällets tolerans är inte enkel. Den kräver avvägningar. Den är uppfordrande. Den förutsätter att man klarar politiskt illamående. Den ställs på sin spets under Bokmässan. Att tillåta Nya tiders demokratifientliga åsikter inne i utställningshallarna är rimligt. Men NMR är något helt annat. Deras medlemmar särbehandlas med hårdare regler på landets fängelser eftersom Kriminalvården uppfattat att polisen kategoriserat dem som ett kriminellt nätverk.

Polisen har hamnat i en moraliskt nedbrytande dubbelmoral. De begär massor av pengar för att jaga kriminella gäng i Husby och Hammarkullen. Men skyddar en politisk våldsrörelse med näbbar och klor, först i Visby och nu förmodligen även utanför Bokmässan. Det är ett både olustigt och förbryllande naivt svar på den klassiska frågan om toleransens gränser. Nu framstår det som att staten i praktiken legitimerar, och även uppmuntrar, det politiska våldet.

Vi behöver få klargörande svar från både justitieministern och Rikspolischefen. Gärna på Expressens kultursida. Ska staten verkligen skydda politiska våldsorganisationer — och i sådant fall, på vilka villkor?

Per Wirtén