I SVD förklarar nu åtta ledamöter, av Akademiens i praktiken sexton medlemmar, varför de röstat mot uteslutning av Katarina Frostensson. Det är ett stort framsteg att de ger en offentlig förklaring. Det tvingar de tre avhopparna att göra samma sak. Äntligen kan konflikterna bli tydliga — och det är viktigt för oss andra som arbetar i svenskt kulturliv.

Man kan notera två saker. För det första deras uppumpade självbild. Lyssna på den här meningen: ”Genom att utesluta Katarina Frostenson skulle Akademien ha utdömt ett utomjuridiskt straff som till sina verkningar vida skulle ha överskridit en aldrig så hård juridisk dom, därtill ett straff utan appell och nåd.” Att tvingas lämna Akademien är enligt dem m.a.o. allvarligare än att fällas för brott vid en domstol.

För det andra att det är dessa åtta som gör Katarina Frostensson till den stora konfliktfrågan. Deras budskap är enkelt: om hon frivilligt lämnar Akademiens arbete är konflikten avblåst. De tre som hoppat av har antytt en betydligt mer komplicerad och djupare konflikt. De ger intrycket att omröstningen om Frostensson snarare var droppen som fick bägaren att rinna över än själva orsaken till deras uttåg. I stället antyds att striden egentligen handlar om Sara Danius arbete, som de tre ställer sig bakom, och olika försök att städa upp efter skandalen och samtidigt modernisera arbetet.

Nu väntar alla på Sara Stridsbergs beslut senare i veckan. Sedan är det dags för avhopparna att berätta sin version av striderna. De åtta tennsoldaterna har ju brutit tystnadslöftet med sin artikel i SVD. Nu måste de andra också prata eller skriva.