Semestrarna är slut. Och omedelbart drar Cirkus akademien igång igen. De vägrar gå med på att reformera arbetet med Nobelpriset på förslag från Nobelstiftelsen. Det enda hoppingivande är att de är oense (snart nya avhopp?). Sara Danius trovärdiga berättelser i Sommar fick Horace Engdahl att omedelbart gå till nya angrepp. Han är den enskilt största förloraren i striden. Vem känner längre någon tilltro till honom?

Jag hoppades att Svenska akademien, numera reducerad en liten klubb utan anseende men med mycket pengar, skulle ha börjat fatta lägets allvar under sommarmånadernas vila. Men inte. De förnekar att golvet gett vika under deras stolar med samma förblindade narcissism som Saddam Hussein.