(Sydsvenskan, 18/6 2022). Sverige väntar på sitt första riktiga gated community, en stadsdel med inplanerad grind och mur. Det är nog bara en tidsfråga. Tidsandan rör sig ju mot rädsla, misstro och längtan efter kulturellt likriktade gemenskaper – förutsättningarna för alla grindsamhällen. Man hör redan argumenten viska i vinden: förr kunde vi leva utan grindar men nu är allt annorlunda.

                Kanske ligger de redan på plats utan att vi ser dem? I Malmö finns till exempel den inmurade stadsdelen Lugnet. I Stockholms innerstad finns liknande exempel. Sedan några årtionden är stenstadens slutna kvarter låsta med portkoder. Ingen kan längre hänga i portvalvens dunkel eller gena över innergårdarna. Alla innerstäder är redan hermetiskt tillslutna. Men de har inte planerats, ritats och byggts för att vara slutna. Under 1900-talet blev ju var den öppna staden ett självklart ideal, präglat av demokratins optimistiska anda.

                När journalisten Kolbjörn Guwallius ger sig ut på minutiös spaning i sin nya bok ”Grindstaden” hittar han mest lämningar efter havererade projekt. Att bygga grindsamhällen har helt enkelt saknat politiskt stöd. Men något verkar ändå på väg att förändras. Han uppmärksammar hur Staffanstorp nyligen antagit en översiktsplan med möjligheter för nyanlagda inmurade stadsdelar, som en politisk viljemarkering. Det har nog aldrig tidigare hänt.

                Guwallius bok är ambitiöst anlagd. Där finns ett långt avsnitt om USA, där man nu räknar med att åtta procent av alla lägenheter ligger i gated communities. Ett kapitel redogör för argentinska Nordelta med 45 000 invånare, skolor, arbetsplatser och ett helt shoppingcenter bakom bevakade murar. Han har inte besökt platserna utan arbetat på pandemibestämd distans med olika  källor: artiklar, Google Street View, zoomintervjuer och klipp på YouTube — ett delvis fascinerande men ändå otillräckligt arbetssätt.

                För några år sedan skrev han klargörande om hur privata bevakningsföretag börjat ta över polisens ordningsarbete i svenska städer i boken ”Ordningsvakter”. Han avslöjade något alla ser, men ändå inte känner till.

                I ”Grindstaden” försöker han återigen fånga en viktig utveckling, men den här gången utan att riktigt lyckas. 425 sidor är alldeles för långt. Upprepningarna blir många. Intervjuerna surriga. Och analysen oskarp. Han hade behövt sortera, kassera och koncentrera.

                Men här finns ändå en väldigt intressant iaktagelse: de nya staketen och inhägnaderna runt några av de tidigare helt öppna stadsdelar som byggdes under rekordåren i Malmö. De har fått sin speciella karaktär av gröna allmänningar, lekplatser och gångstråk, som lyckade försök att öppna upp den gamla kvartersstaden. Men nu har ängsliga bostadsrättsföreningar börjat stänga in sig. Det kan verka oskyldigt, men kan komma att förändra stadslandskapet i grunden. Staketen är ett attentat mot 1900-talets öppna och ljusa samhällsideal. Är det så grindstaden kommer växa fram i just Sverige?

                Bland de som i boken försvarar de nya staketen i Malmö återkommer tanken att man måste markera gränsen mellan privat och offentligt mycket tydligare, precis som i stenstaden. Men under 1900-talets reformår strävade man i motsatt riktning: att tränga tillbaka privategendomens makt över samhällslivet – även i stadsplanering och arkitektur.

                Grindstadens ideal sipprar ut från innerstädernas redan tillslutna kvarter, tillfredsställer rädslans politik och följer den konservativa vindkantringen. De ligger i tiden.

Kolbjörn Guwallius:

Grindstaden. Från portvakter till Gated Communities.

Verbal förlag.