Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn

Anita Goldmans nya bok är en förfärlig berättelse. Bara så ni vet. Förfärlig. Att läsa den är som att bakbunden hissas ner i en torrlagd brunn och sedan se hur någon lägger dit locket så att det sista ljuset slocknar. Där är man. Ensam. I det europeiska hålet, omgiven av skrapet och gnisslet från de … Fortsätt läsa Att läsa Anita Goldman är som att hissas ner i en mörk brunn