Förnedringspolitik

Rymningskarusellen har regeringen bemött med mediaspinn och PR-tricks istället för politisk eftertanke. Idealen om reformpolitik och allvarlig diskussion har inte bara dumpats utan förnedrats av regeringen.

Svenska fängelser läcker som såll. Rymningarna har blivit en lika frekvent nyhet som orkanerna i Florida. Olika nyhetsartiklar har avslöjat det ena missförhållandet efter det andra på fängelserna. Läget kan sammanfattas som staket med stora hål och omdömeslös personal.
Fängelsekrisen har avslöjat en annan kris: den socialdemokratiska regeringens. I skuggan av rymningarna har all politisk eftertanke dumpats.
När rymningskarusellen satte igång valde Thomas Bodström att rädda sitt eget ansikte istället för politiken. Bara för att undkomma frågor om kraven på avgång slog han till med förslaget om ett Superfängelse. Och när Kriminalvårdsstyrelsen nu, efter senaste rymningen, måste få ny chef väljer han polischefen Lars Nylén, som lovar ordning och reda.
Nylén är kanske bra. Men det är en politisk markering att välja en polischef. En oroande sådan med tanke på att polisen framstår som en lika murken, ineffektiv och allmänt korrumperad myndighet som kriminalvården. Göteborg 2001 och efterföljande rapporter och utredningar är ett bland många tecken på tillståndet.
Bodström och regeringen har helt enkelt valt politisk spinnvoodoo och mediaspektakel istället för politisk diskussion. Politikens förfall har aldrig tidigare varit så tydligt i Sverige. Regeringen har inte varit ensam. Thomas Bodström, Johan Persson och Fredrik Reinfeldt har framstått som ett gäng skräniga och ölstinna grabbar på väg hem från en förlorad fotbollsmatch.
Det intressanta är att de utskällda mediedreven den här gången framstår som oändligt mycket mer eftertänksamma och kloka. Rader av intressanta artiklar har publicerats på nyhetsplats. Och ledarskribenterna har fört en många gånger mer sofistikerad, nyanserad och påläst diskussion än det politiska etablissemanget gjort.
Rymningarna kunde har lett till en omprövning och djupare diskussion om kriminalvårdens skandalösa brister och hur den kan förbättras. Men politikens ledande företrädare valde mediaspinn och PR-kupper.
Det vi sett är ren förnedring. Och det vi fått är en förändring av kriminalvårdspolitiken som pressats fram av cynisk mediaspekulation istället för politisk eftertanke. Det verkar som att vem som helst kan bli socialdemokrat nu för tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.