Jan Wifstrand bemöter mediekritik med tillmälen.

I tre dagar kör Dagens Nyheter en ambitiös serie om rasdiskrimineringen på svensk arbetsmarknad. Med bland annat ett diskrimineringstest – sånt som forskare i resten av Europa gjort i decennier men fortfarande är förbjudet i svensk forskning.
Men i går klampade chefredaktör Jan Wifstrand in och bekräftade alla fördomar om korkade vita män.
Reportrarna gjorde det sällsynta att granska den egna arbetsplatsen. Och DN bryter naturligtvis mot diskrimineringslagen.
De intervjuade samtidigt Ylva Brune som i somras disputerade på en avhandling om hur nyhetsrapporteringen mejslat fram ett antal stereotyper om så kallade invandrare. Hennes forskningsarbete är drabbande.
Nyheter från gränsen är helt enkelt en maffig och detaljerad anklagelseakt mot nyhetsjournalistiken. Utmattande i sin detaljskärpa med rader av närläsningar runt olika nyhetshändelser från de senaste 30 åren.
Ingen kommer undan. Inte ens Dagens Nyheter. Brunes poäng är att nyhetsfabrikerna arbetar innanför tolkningsramar med rasistisk prägel. Hon visar hur de successivt växt fram och hur våldtäkten i Rissne år 2000 blev en logisk slutpunkt. Plötsligt låg Dagens Nyheters berättelse kusligt nära sverigedemokraternas. Slutsatsen svider.
Det är som en djupdykning ner i det vita Sveriges undermedvetna där skräcken för svartskallarna driver fram som tunga mörka moln.
Men Jan Wifstrand gillar inte att Dagens Nyheter granskas av forskare. Han jämför Ylva Brune med de rättshaverister som privatspanar efter Palmes mördare. Hon är lika oseriös.
Vad är det för chefredaktör som bemöter seriös samhällsanalys och mediakritik med kränkande och arroganta tillmälen?
Om han inte läst Brunes avhandling är det sällsynt dumt med så kategoriska sågningar. Om han läst är han sällsynt dum som inte begriper