Idén om Europa

Augustnominerade Sverker Sörlin skriver så pennan glider. Per Wirtén sugs med på en 1500-sidig långfärd genom historien.

Sverker Sörlin
Världens ordning
Mörkret i människan
Europas idéhistoria i två band 1492-1918
(Natur och kultur)

Tilltalet är hela tiden personligt och temperamentsfullt. Ibland har Sverker Sörlin tråkigt när han redogör för stora farbröder – Hobbes och Locke och kompani. Men för det mesta är humöret på topp. Pennan glider i lätta långa rörelser som långfärdsskridskornas stålskenor. Svisch. Svosch. Läsningen följer i luftsuget tätt bakom. Efter 500 sidor är jag fortfarande i god form. Efter 1000 en aning matt. Men efter 1500 och epilog rätt utpumpad, det måste jag motvilligt erkänna.
Tänk att kunna skriva Europas idéhistoria 1492 till 1918 utan att det blir torr handbok. Att kunna behålla det personliga tilltalet rakt igenom. Det är outstanding performance. Allra bäst när Sörlin går ut i marginalen och skriver sig in mot centrum via miljödebatten på 1700-talet, plågsamma djurförsök på 1800-talet, naturillustratörer, botaniska trädgårdar eller samlandets idéhistoria. Det senare i märkvärdig samklang med boken jag läser – ett textmuseum i två band arrangerat av författaren själv.
I de två tidigare delarna i serien skrev Ronny Ambjörnsson lika briljant om ett Europa som ännu inte fanns. Antiken och medeltiden. Sverker Sörlin beskriver nu hur kontinenten blev till ”Europa”, avgränsade sig mot omvärlden och definierade sig som skapelsens krona. En till synes paradoxal rörelse in mot en framtrollad kärna samtidigt med en gränslös geografisk expansion utåt. Två motsatta rörelser som förutsatte varandra. Erövringarna tvingade Europa att definiera sig. Härskaren måste ha en entydig och avgränsad kropp.
Sörlins grundackord är att epokens idéexplosioner – vetenskapen, natur- och samhällsfilosofin, psykologin, rubbet – måste förstås i skuggan av erövringarna, slaveriet, folkmorden, den enorma maktexpansionen. Kolonialismen reste frågor som krävde svar. Den behövde legitimeras och effektiviseras, men även problematiseras och kritiseras. Till och med de stora samhällsutopierna, Europas frihetsdrömmar, kopplar han till erövringarna. Ingen upplysning utan slaveri, med andra ord.
”Att utforska blev att erövra”, skriver Sörlin på Saidskt manér. Han har tagit till sig viktiga poänger från postkolonial forskning även om det kunde gjorts mer genomsmält och spetsigt. Nu blir det ofta som markörer. Jag läser det som ett försök att finna konsensus och bilägga de senaste 15 årens strider om postkolonialismen.
I ett annat avseende håller däremot Sörlin kvar vid en ganska fast europeisk kropp med alldeles för lite läckage utifrån. Här är långt till den berättelse John Hobson ger i en annan ny idéhistoria, ”The Eastern Origins of Western Civilisation”, där han radikalt skriver ner Europas övervärde. Härskartricket var att ta till sig utomeuropeiska upptäckter och sedan sudda ut de verkliga upphovsmännen, menar Hobson. Man kan fråga om det längre finns någon poäng att skriva en avgränsad europeisk idéhistoria. Kan man göra det utan att förstärka den maktkonstruktion erövringarna ledde till?
Sörlins erövringsperspektiv leder till ett annat, mindre utvecklat, nämligen hur de inre erövringarna och disciplineringarna av Europas folk – medborgarskaps- och rättighetsrevolutionerna – på samma vis som de koloniala tvingade fram ny kunskap och vetenskap.
En skärningspunkt mellan de här båda erövringsperspektiven är rasfilosofin. Här placeras den äntligen i civilisationstankens centrum genom ett av de båda böckernas bästa avsnitt. Rasismen är ingen extrem avvikelse utan en uppfinning i mittfåran.
Om synen på Europa saknar läckage, så läcker den idéhistoriska vetenskapen så starkt att den nästan kapsejsar. Den moderna tänkare som återkommer mest är Bruno Latour med sin betoning av forskandets praktik och samhällsanknytning genom frågan hur kunskap egentligen blir accepterad som kunskap. Det leder till att idéhistoria upphör. Det blir liksom allt. Minst 1500 sidor. Helst som en berättelse i skala 1:1 och därmed upplöst. Men det kapsejsar ändå inte eftersom det här finns en författare, ett subjektivt subjekt, som tar sig rätten att ordna, dra gränser och berätta.
Sverker Sörlin har alltså smält in en hel del ”post”-perspektiv. Men han missar feminismens kritik av det moderna, av vetenskapen, kunskapsfilosofin och upplysningen. Det är en fatal och häpnadsväckande miss. Bristen är inte kvinnonamn, utan valet av infallsvinklar och synsätt. I litteraturlistan lyser feministiska filosofer i stort sett med sin frånvaro. Det är märkligt eftersom deras isärtagande av dominerande synsätt sammanfaller med många av de Sörlin redan använder.
Finns det då ett historiskt framsteg? Framställningen tyder på att Sörlin inte riktigt vill lämna den föreställningen. Men han försöker. Och han brottas på ett vis som bidrar till humörväxlingarna och den nyfikenhet som ibland vänder sig mot den egna texten. Han undviker därför, framgångsrikt, den vanliga kronologiska framstegsberättelsen genom att istället ordna historien enligt andra principer.
Men mest är det böckernas anslag som ifrågasätter framstegstanken. Historievetenskapens uppgift förklaras som ett slags samhällelig exorcism och demonutdrivning. ”Alhambra 1492 var den plats där möjligheten till fredlig sammanlevnad upphörde och världsutbredningen tog vid.” Ronny Ambjörnssons bok om medeltiden framstår som den ljusa, Sverker Sörlins fortsättning om moderniteten som den mörka.
Det avslutande, ohyggligt vackra, citatet från Walter Benjamin om historiens ängel, bergen av lik och framåtskridandets stormvind, pekar i samma ödesmättade riktning. Vi förflyttas, men med ryggen mot framtiden.
Här ligger 1500 sidor och väntar. På just dig.
PS. En massa professorer säger, lagom till Augustutdelningen, att Sörlins böcker är oanvändbara och inget för universiteten. Det kan bara betyda två saker: att böckerna är före sin tid och utmanar enkla berättelser. Högsta betyg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.