Sånt får inte hända

Text i programbladet till föreställningen ”Sånt händer” om kriget i Irak, på Malmö Dramatiska Teater. Premiär 9/9.

”Sånt händer” är som en dokumentärfilm. Den ger en bra bild av de politiska striderna inför kriget mot Irak. Skarpslipat och trovärdigt. En lunch med bland annat Dominique de Villepin och Colin Powell, där storpolitik och personlig fåfänga smälter samman, är dramats höjdpunkt.
Men i berättelsens mitt finns en obesvarad fråga: Varför krig?
David Hares pjäs är en viktig påminnelse om att Iraks så kallade massförstörelsevapen var det ursprungliga motivet. Det enda. Iraks armé uppgavs vara ett hot mot hela Mellanöstern. Även mot Europa och USA. Deras bomber kunde snart falla över London.
Sanningen var en helt annan. Iraks fruktade specialtrupper föll som korthus. Atombombsfabrikerna, de biologiska och kemiska vapenlagren var som uppslukade av ökensanden.
I dag försöker USA revidera motivet. Sudda i historieboken. Nu talar presidenten om ett krig för frihet och demokrati. Det gjorde han inte under de dramatiska vintermånaderna innan the Marines rullade in i Irak.
Den egentliga orsaken måste nog sökas på annat håll. Som så ofta i ett maktstrategiskt tänkande. Sedan den iranska revolutionen 1979 har USA långsamt, nästan omärkligt, förlorat inflytande i Mellanöstern. De utländska oljebolagen är europeiska, arabisk handel går allt mer mot Sydostasiens metropoler, gamla allierade maktbaser är skakiga: Israel för egofixerat, Egypten för korrupt, Saudiarabien för opålitligt. USA är inte längre ideal för någon i Mellanöstern, varken för eliterna är folken.
Man får inte glömma att Bushadministrationen är extremt konservativ. Den bärs mer av starkt ideologiskt framkallade världsbilder än av vilja att hitta pragmatiska lösningar. George W Bush är en konservativ motsvarighet till 68-vänsterns marxist-leninister i Sverige — en övertygad aktivist.
Redan före 11 september formulerade Dick Cheney och Paul Wolfowitz en omvälvande ny amerikansk säkerhetspolitisk doktrin. Kärnan är att ingen nation eller region ska kunna utmana USA:s globala maktdominans. Redan 1992 förklarade Colin Powell inför kongressen att USA måste ha tillräcklig styrka att ”avskräcka varje nation från att ens drömma om att utmana oss på den världspolitiska scenen”.
Mellanöstern var en sådan region. Iran, Irak, Palestina, Syrien, al-Qaida och andra revolutionära islamistiska nätverk var utifrån olika perspektiv fientligt inställda till USA:s ambitioner. Efter 11 september var detta inte längre ett marginellt problem för imperiet. Särskilt som olja, antiamerikanism och terrorism sammanföll i området.
Det är inte självklart att Bush medvetet ljög om massförstörelsevapen. Men uppgifterna passade in för bra för att granskas kritiskt. Washington förblindades av sina egna doktriner, av sina bilder av världen. Starka ideologier brukar sluta i självbedrägeri. Tro vinner över vetande.
Man kan på så vis förstå Irak som ett klassiskt imperiekrig. Egentligen mycket gammaldags. Kanske just därför så stötande.
Under ockupationen har mönstret upprepats. USA har gång på gång förblindats av sina egna ideologiska föreställningar. Kartan har varit viktigare än terrängen. Och kriget har därför i stort sett gått åt helvete.
Irak har blivit en ny bas för de revolutionära islamisterna. Självmordsbombarna dras mot Bagdad som pingvinerna mot Batmans Gotham City. Det kaxiga imperiet klarar inte ens av att kontrollera en mindre del av Irak.
Krigets hjältar är den irakiska majoritet som varken lockas av extrem fanatism eller vill leva under ockupation. De bär upp landets enda ljuspunkt: det folkvalda parlamentet och den demokratiska processen. En demokrati som inte skänkts av USA, utan framtvingats av irakiska politiker som Ali al-Sistani. Hoppet är att politiken härdar ut, överlever, och bevisar Hannah Arendts provokativa påstående från 1969 att makten aldrig kommer ur en gevärspipa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.