Dansklektion

Nyamko Sabunis kompromisslösa attityd riskerar att gå i den danska fällan.
Per Wirtén ser hur kamp för vidgad frihet istället leder till ökad repression.

Jag läser nya böcker om Danmark. Samtidigt ser jag bilder på Nyamko Sabuni i alla tidningar. I DN skriver Masoud Kamali att hon ”förstärker rasismen” och Kurdo Baksi kallar henne islamofob. Hårda ord jag har svårt att förstå.
När de borgerliga vann danska valet hösten 2001 var det med löften att stoppa invandringen. Stämningen var upphetsad. Anders Fogh Rasmussen tvingade den nye integrationsministern, Bertel Haarder, att jobba dygnet runt med nya lagförslag och regler som hindrade danska medborgare att ta hem sin utländska man eller hustru. Tempot skapade bilden av ett akut hot av invandringstsunami längs landets stränder.
Politikens reporter Claus Blok Thomsen skriver i Den falske melodi (Politikens forlag) om det invandringspolitiska myglet i regeringen. Det är spännande utan avbrott. Den koleriske Haarder cyklar genom Köpenhamn och skriker fula ord tio minuter utan uppehåll till Thomsen i mobilen. Justitiedepartementet gör uppror och Haarder får nya utbrott, men blir jovialisk av socialdemokraterna som lägger ner oppositionen permanent.
Jag noterar att Haarder motiverade hindren mot familjeförening med att han ville stoppa alla tvångsäktenskap. Och vem vill inte det? Men i själva verket handlar lagen om att täta alla sprickor, absolut alla, där invandrare kan smita in. Efter några års opinionsstorm ändrades tillämpningen till raslag: vissa erbjöds kryphål, andra inte. Under fortsatt förfall utvecklades den sedan mot total principlöshet. Hans efterträdare, Rikke Hvilshøj, bestämde sommaren 2005 att invandrare i danska bristyrken är mer mogna än andra att undvika tvångsäktenskap och därför ska släppas in.
Det är när jag läser om hur tvångsäktenskap gjordes till valfråga som tanken vandrar från Bertel Haarder i Köpenhamn till Nyamko Sabuni i Stockholm. Under den svenska valrörelsen kom Sabunis pamflett Flickorna vi sviker. Den var en krigsförklaring mot hedersförtryck, inte bara mord och våld utan hela det manliga privilegiesystemet (kanske därför Kamali och Baksi verkar så indignerade). Jag minns att jag verkligen gillade den kompromisslösa attityden, men undrade över hennes drastiska förslag: slöjförbud i grundskolan, läkare ska inte få skriva oskuldsintyg, obligatoriska gynnundersökningar för alla tjejer i nian. Helt klart gick Saken före individen. Men förslagen satte samtidigt Saken på sin spets.
Till skillnad från de danska partierna gick Sabunis inte till val på att stoppa invandringen. Claus Blok Thomsen påpekar också att Bertel Haarders intresse för tvångsäktenskapen i själva verket var förstrött. Men ingen kan tvivla på Sabunis upprördhet över hedersförtryckets vardag.
Det finns samtidigt likheter mellan dansk integrationspolitik och folkpartiets: den hårda arbetslinjen, det repressiva draget, principen som i Danmark kallas Noget for noget och innebär att de som misslyckas fixa jobb ska straffas.
Men det som pockar på min uppmärksamhet är inte eventuell likhet eller skillnad. Utan något annat. Jag tänker på hur nära det kan vara mellan frihet och repression. Man vill vidga friheten, men stänger den istället. Man säger en sak, men gör motsatsen.
I Holland hade Ayaan Hirsi Ali ambitionen att bli en Voltaire för landets muslimer. Hon skulle ”befria” dom från traditionens bojor. Men gjorde det med ett kallt intolerant ursinne som fick de flesta av landets muslimer, även de som är politiska sekularister och förnuftiga demokrater, att vända sig mot henne. Istället bidrog hennes projekt till att utlösa mordet på Theo van Gogh och driva fram en stark invandrarfientlig opinionstorm som till sist också ifrågasatte hennes egna flyktingstatus.
Hirsi Ali ville ena Holland runt sin egen tolkning av upplysningens politiska värderingar. I Danmark försöker regeringen ena landet runt en tänkt danskhet. Men i den mastiga antologin Bortom stereotyperna (Makadam) om svensk och dansk integrationspolitik visar Ulf Hedetoft, dansk professor, att den propagerade danskheten tömts på sitt nationella innehåll och inte längre är så dansk. Den framstår inte som naturlig, utan lika politisk som Hirsi Alis upplysningsvärderingar.
Hedetoft drar slutsatsen danskhet relativiseras, med hjälp av en politisk rörelse som försöker göra den absolut, till ett ”anything goes” bara föreställningen om en trygg nationalstat hålls kvar. Det betyder att något viktigt har hänt. En liten rörelse som får gamla jordlager att ändra läge.
Claus Blok Thomsens rappa undersökning ifrågasätter också den nationella politiken. Hindren mot familjeförening rundades av hundratals par. Deras jurister rådde dem att flytta till Malmö, arbeta där en tid och sedan med hjälp av EU:s regler om fri rörlighet flytta tillbaka.
Den danska regeringen påpekade hela tiden att den inte bröt mot den europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. När kritiken från Europarådets dåvarande kommissarie Alvaro Gil-Robles ändå landade lyckades Haarder tolka den upp och ner, som en legitimering av politiken. Haarder gjorde samtidigt sitt yttersta för att hålla danska fall utanför en misstänksam Europadomstol. Vissa dagar var manövrerna fin slapstick.
Att nationalister tillmäter internationella konventioner så stor betydelse är förbryllande. Fenomenet pekar kanske mot att danskhetens centrum inte längre finns i Danmark. Essensen göms istället i globala idéer om demokrati och rättigheter, men laddas ner och etnifieras på hemmaplan, framställs genom avancerat trollerinummer som danskhet och kan på så vis utdefiniera ”de främmande”. Skeendet är oklart. Bertel Haarder och Ayaan Hirsi Ali är varandras motsatser på pappret. Men i praktiskt politik ser de ut att smälta samman.
Sabuni har vågat sig in i en hyperkänslig zon. Avståndet är minimalt mellan att lyckas vidga friheten för kvinnor under dubbelt tryck – det manliga könets i ett hederssystem och den vita hudärgens i ett rasistiskt – eller att höra råttfällan slå igen. Hon är ett högriskprojekt.
Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.