Mer av samma hjälper inte Afghanistan

Att försvara den afghanska regeringen är lika viktigt som det var att stödja den spanska republiken under inbördeskriget. Ändå är frågan om Afghanistan svidande svår.

Nu närmar sig avgörande beslut. Barack Obama lovade redan under valrörelsen att eskalera krigsinsatserna. Och USA:s Natorepresentant i Bryssel har redan börjat utmana EU: Ni måste sända fler trupper och engagera er mer. Det finns två olika militära insatser i Afghanistan. Dels den FN-beslutade ISAF-styrkan, 50 000 i uniform från 41 länder. Dels USA:s 20 000 soldater i stridslinjen.

I riksdagen ligger regeringens omdiskuterade förslag att skicka fler svenska soldater. Ytterligare 110 personer. Det låter blygsamt. Men är en ökning på mer än 25 procent.

Vad gör man? Stödet till landets demokratiska infrastruktur – polis, rättsväsende, skolor – rasar utan militärt stöd. Men krig löser nästan aldrig politiska konflikter; uppenbarligen inte alls i Afghanistan. Talibaner och andra totalitära islamistgrupper drar in fler och fler regioner i krig, terror och osäkerhet. Demokratin är på väg att förlora.

Läs regeringens proposition. Den är så motsägelsefull att det gör ont: Läget i Afghanistan är dystert och det mesta går åt fel håll – våldet, korruptionen, parlamentets arbete. En viktig orsak att talibanerna vinner mark är, enligt propositionen, att den utländska militära närvaron ökat. Och ändå föreslår regeringen just det: mer militär.

Det har blivit en konflikt där demokratin inte har någon strategi. Bara mer av samma. Men den militära är prövad och vi vet hur det gått. President Karzai vill förhandla med talibanerna för att hitta en kompromiss. Dra in även antidemokraterna i demokratin. Det är en svår och laddad väg. Men vilken annan återstår? Karzai har stöd från EU:s representant, FN:s högsta representant och Storbritanniens ÖB. Men vad säger Sverige? Ingenting. Som vanligt ligger Carl Bildt platt för Condoleezza Rice. Regeringen har ingen uppfattning om hur demokratin och friheten ska vinnas.

DN kultur noterar Dan Jönsson likheter mellan regeringens argumentation och Sovjets under 1980-talets krig. En intressant iakttagelse. Men inte om man drar slutsatsen att politiken är den samma. ISAF finns i landet för att stödja demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Människors självstyre möjliggörs inte av att omvärlden retirerar. Men att engagemanget ökar.

Frågan är hur – inte om. Några nya soldater får inte skickas till Afghanistan innan det finns en strategi baserad på politik. Det går inte att bara vänta på Barack Obama. Sverige måste ha en idé hur en sådan kan se ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.