Huddinge — förort i mediaskugga

Det enda jag får veta om Huddinge är bankrån och dåliga hockeyresultat. Snart passerar kommunen den magiska gränsen 100 000 invånare. Men det finns ändå ingen lokaltidning som intresserar sig för mina barns skolor eller bevakar striderna i kommunalhuset. Bara när det händer något dåligt kommer journalisterna hit. Visst är det underligt?

Jag längtar varje dag efter att få läsa nyheter från Flemingsberg, Fullersta, Stuvsta och andra delar. Om fotbollslag och förskolor. Om badplatser och byggplaner. Tänk om det fanns ettriga journalister som grillade politikerna om större parkeringsplatser vid pendeltågsstationerna. Jag kan inte vara ensam om att känna saknad. Frånvaron av en lokaltidning är som ett stort svart hål mitt på torget.

Varje vecka kommer Mitt i Huddinge. Men det är fattig journalistik och stora annonser. Mest intressant är att se priserna när mina grannar säljer sina radhus.

Sedan några månader har Dagens nyheter en hel bilaga för lokal journalistik. Den heter Stockholm. Och skriver aldrig om Huddinge. Jag förstår inte varför jag fortsätter betala prenumerationen. Huddinge är Storstockholms näst största kommun efter huvudstaden. Men det har Dagens nyheter inte upptäckt. Jag har mött unga reportrar som förvånat spärrat upp ögonen och undrat: ”Men det finns väl ingen politik i förorterna?”

Man brukar säga att delar av världen, särskilt fattiga länder i Afrika, ligger i mediaskugga. Dit kommer inga utländska journalister. Inga andra nyheter än krig och svältkatastrofer når omvärlden. Samma fenomen gäller Storstockholms förorter. Vi befinner oss också i mediaskugga. I den stora offentligheten är vi nedsänkta i tystnad. Det känns som ett övergrepp.

Det har inte alltid varit så. För något år sedan, när jag skrev boken Där jag kommer från om förorternas historia, satt jag några dagar i Huddinges kommunarkiv. Där finns klippböcker med inklistrade artiklar. De från 1950-talet är feta. Expressen kunde skriva ledare om kommunalpolitiken i Huddinge. Beslut noterades noga i små notiser. Sedan blir pärmarna tunnare och tunnare. Till sist upphör de.

Lokaltidningar är viktiga. De har alltid skapat samhörighet i städer och samhällen. I tidningen har det utspridda samlats till ett ”vi”. Mina föräldrar lämnade Huddinge för många år sedan och bor nu i Blekinge. Varje morgon kan de läsa om sin lilla kuststad. Det gör skillnad. I deras stad är kommunalpolitiken en levande fråga alla har åsikter om.

;Journalistik och demokrati förutsätter varandra. Utan reportrar som både berättar och ifrågasätter rostar demokratin fast som muttrarna på en övergiven cykel. Jag vet mer om de politiska turerna i Washington än om de i Huddinge. Det är ju helt galet.

I Skärholmen finns Södra sidan — en annonsfinansierad nyhetstidning som startats av en grupp ambitiösa journalister. Där kan jag läsa om alla turer kring moskébyggen och gymnasiekolor. Stadsdelarna får helt nytt liv. Jag ser dem med nya ögon. Alla liknande initiativ, som till exempel Huddinge nyheter, behöver uppmuntras. Kan inte kommunalråden i Huddinge och Botkyrka ta en dag tillsammans och tänka kreativt hur tomrummet kan fyllas? Utan lokal journalistik blir vi inga medborgare. Jag vill veta vad som händer där jag bor. Jag kan inte vara ensam om det.

Per Wirtén

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.