Wrestlarna

För någon vecka sedan lämnade jag in mina "årets tre bästa" till Expressen kultur. Det blev tre böcker. Christa Wolfs "Änglarnas stad", Klas Åmarks feta bok om Sverige i skuggan av nazismen "Att bo granne med ondskan" och Lisa Bjurwalds viktiga reportage om Europas rasistiska höger "Europas skam".

Ungefär samtidigt läste jag en annan roman som borde fått ta plats, den också. Nämligen Viktor Johanssons "Wrestlarna". 

Litterära och filmade berättelser om unga människor i språnget mellan tonåring och vuxenvärld har blivit många det senaste decenniet. Det känns som vår tids mest slitna. Men Viktor Johansson ger berättelsen från denna övergångsålder nytt liv. Språket blir lika fragmentariskt och ofokuserat — sönderbrutet, upphackat och splittrat — som läget verkar vara för de pojkar och flickor han följer under deras sista sommarlov efter att gymnasiet tagit slut. Alla är nära gränsen till psykisk kollaps. Några överlever inte. En del gör saker som ger dem ärr för livet. Andra hittar tillbaka till bättre spår i slutet. En del scener är så starka, så berörande, att jag kände hur hela mitt inre blev förlamat. Läs avsnitten om videobloggarna, två tjejer som pendlar mellan blommig lek, narcissism och total förnedring med gränser som är hårfina men gör ont. Jag förstår inte riktigt hur han gör. Men det bär rakt genom hela romanen. Intensiteten sviktar inte. Man kan tänka James Blakes musik. Och det finns släktskap med Sara Stridsbergs romaner. Viktor Johanssons namn står nu på listan över författare jag tänker följa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.